fin restaurang
Idag har vi varit på restaurang och firat japanska morfar som fyllt 80 år i förrigår. Men det var inte vilken restaurang som helst utan en fin fransk restaurang.
Bara bordet när vi kom vittnar om att det vi skulle få äta inte riktigt var i prisklass med det vi vanligtvis äter. Men oj så gott det var.
Rätt 1: en bläckfisk-cocktail (var fantastiskt god, även om det kanske inte låter så). Kojima-området (söder om Okayama, vid havet) är känt för sina små bläckfiskar)
Rätt två: smakprov av lite av varje, en 14 månader lagrad (säger man så om kött) spansk skinka, som kocken skar direkt från benet (?) när vi såg på, olika patéer och skaldjur. Mums!
Rätt tre: morotssoppa med krutonger
Rätt fyra, huvudrätt: antingen biff eller fisk. Jag åt fisk. Ljuvligt god!
Rätt fem, efterrätt: cheesecake med frukt och mangoglass och så te förstås. Cheesecake är ju bara såååå gott!!!!
Tja, sen var vi mer än mätta och åkte belåtna hem igen.
Till nästa gång... ät något gott.
Tjingeling!
Bara bordet när vi kom vittnar om att det vi skulle få äta inte riktigt var i prisklass med det vi vanligtvis äter. Men oj så gott det var.
Rätt 1: en bläckfisk-cocktail (var fantastiskt god, även om det kanske inte låter så). Kojima-området (söder om Okayama, vid havet) är känt för sina små bläckfiskar)
Rätt två: smakprov av lite av varje, en 14 månader lagrad (säger man så om kött) spansk skinka, som kocken skar direkt från benet (?) när vi såg på, olika patéer och skaldjur. Mums!
Rätt tre: morotssoppa med krutonger
Rätt fyra, huvudrätt: antingen biff eller fisk. Jag åt fisk. Ljuvligt god!
Rätt fem, efterrätt: cheesecake med frukt och mangoglass och så te förstås. Cheesecake är ju bara såååå gott!!!!
Tja, sen var vi mer än mätta och åkte belåtna hem igen.
Till nästa gång... ät något gott.
Tjingeling!
aj och snark
jag är i stort behov av en massör... snart är jag lika hård som berget, inte i hjärtat utan i ryggmusklerna och axlarna. Fy så ont jag har! *snyft* De låga skolbänkarna i Japan är långt ifrån ergonomiska...
zzzzzzzzzzzzz, idag är jag trött, väldigt trött, zzzzzzzzzzzzz fick anstränga mig ordentligt för att inte somna så fort jag kom hem från skolan. Ska sova tidigt tror jag. *snark*
Tjingeling
Ps. jag har i ju för sig bowlat med två vänner idag. Det var kul. Sen käkade vi lunch tillsammans. Spännande att se en kines försöka rulla upp spaghetti med sked och gaffel efter att bara ha använt pinnar i hela sitt liv. Frida, nästan som du i Nice, fast tvärtom :P
zzzzzzzzzzzzz, idag är jag trött, väldigt trött, zzzzzzzzzzzzz fick anstränga mig ordentligt för att inte somna så fort jag kom hem från skolan. Ska sova tidigt tror jag. *snark*
Tjingeling
Ps. jag har i ju för sig bowlat med två vänner idag. Det var kul. Sen käkade vi lunch tillsammans. Spännande att se en kines försöka rulla upp spaghetti med sked och gaffel efter att bara ha använt pinnar i hela sitt liv. Frida, nästan som du i Nice, fast tvärtom :P
tillägg till meritlistan: cykeltjuv
idag kan jag lägga till ytterligare en punkt på meritlistan, nämligen cykeltjuv. Fast det är inte riktigt så illa som det låter för det var min egen cykel jag stal.
Under den tiden jag var i skolan och cykeln stod parkerad vid stationen i Hayashima hade någon haft roligt med mitt extralås och pillat i något i låskolven vilket innebar att jag inte fick in nyckeln och således inte kunde låsa upp låset. Jag kunde låsa upp cykeln, för det låset hade de som tur var inte haft sönder, men sen var ju cykeln fastlåst i cykelstället, på vån 2 (titta på bilden så förstår ni vad jag menar med vån 2....)
Ja, ja, det var ju bara att ringa efter Mitsuko som kom farandes med bilen och plockade upp mig. Elva på kvällen lånade vi sen grannens bultsax och åkte beväpnade tillbaka till stationen där jag kunde knipsa av vajern i låset och lasta in cykeln i bilen.
Vi får se hur länge cykeln klarar sig innan den orsakar problem nästa gång... tror jag har en otursföljd cykel...
Tjingeling!
Under den tiden jag var i skolan och cykeln stod parkerad vid stationen i Hayashima hade någon haft roligt med mitt extralås och pillat i något i låskolven vilket innebar att jag inte fick in nyckeln och således inte kunde låsa upp låset. Jag kunde låsa upp cykeln, för det låset hade de som tur var inte haft sönder, men sen var ju cykeln fastlåst i cykelstället, på vån 2 (titta på bilden så förstår ni vad jag menar med vån 2....)
Ja, ja, det var ju bara att ringa efter Mitsuko som kom farandes med bilen och plockade upp mig. Elva på kvällen lånade vi sen grannens bultsax och åkte beväpnade tillbaka till stationen där jag kunde knipsa av vajern i låset och lasta in cykeln i bilen.
Vi får se hur länge cykeln klarar sig innan den orsakar problem nästa gång... tror jag har en otursföljd cykel...
Tjingeling!
premiär
för er som har missat det så kan jag tala om att Japan är en ö. Det finns hav på alla sidor om landet. Det innebär att man äter mycket fisk och skaldjur här. Jag tycker ju det är super eftersom jag gillar fisk och skaldjur :)
Tidigare har jag ätit panerade och friterade ostron, men idag var det premiär för att äta dem direkt ur skalet. Ni vet sånt man ser på film, de pressar lite citron över och äter sen. Det var inte alls farligt, smakade i ju för sig inte så mycket, men helt ok. Gott.
Fast de var större än jag trodde, man lär dig något nytt varje dag. Och här är de inte särskilt dyra. Du får 20 stora ostron för ca 100 kr.
Tja, det var dagens premiär.
Tjingeling!
Tidigare har jag ätit panerade och friterade ostron, men idag var det premiär för att äta dem direkt ur skalet. Ni vet sånt man ser på film, de pressar lite citron över och äter sen. Det var inte alls farligt, smakade i ju för sig inte så mycket, men helt ok. Gott.
Fast de var större än jag trodde, man lär dig något nytt varje dag. Och här är de inte särskilt dyra. Du får 20 stora ostron för ca 100 kr.
Tja, det var dagens premiär.
Tjingeling!
pärlmani
jag har fått dille på pärlor. Det är kul att fundera ut en design och sen pröva och se om man klarar av att göra den och lösa problemen som uppstår efter vägen. Men, hur många halsband, armband och örhängen kan man ha egentligen? Mitt smyckeskrin var fullt redan innan jag åkte hit och nu måste jag köpa mig ett till... hmmm, ibland är det inte lätt att stå i kreativitetens vind.
Fast jag får nog vänta med att köpa ett skrin till för jag har ingen plats att ställa det på. Men sen, om ett par veckor när jag bor i min nya fina lägenhet så kommer jag ha massor med plats och förvaringsutrymme. Ljuva tanke!
Dagen har varit bra. Jag är nöjd och ska lägga mig inte allt för sent tänkte jag.
Till nästa gång... låt kreativitetens vind blåsa genom själen, det gör den gott.
Tjingeling!
Fast jag får nog vänta med att köpa ett skrin till för jag har ingen plats att ställa det på. Men sen, om ett par veckor när jag bor i min nya fina lägenhet så kommer jag ha massor med plats och förvaringsutrymme. Ljuva tanke!
Dagen har varit bra. Jag är nöjd och ska lägga mig inte allt för sent tänkte jag.
Till nästa gång... låt kreativitetens vind blåsa genom själen, det gör den gott.
Tjingeling!
härliga söndag
idag har jag varit i Kojima kyrka och det var meningen att jag skulle hålla ett vittnesbörd på 10 minuter. När jag väl kommer dit och vi ber innan gudstjänsten så säger pastorn att han inte har någon predikan idag och att jag har 20-25 minuter på mig (utan tolkning). Hmmm, 5 minuter innan gudstjänsten och tiden jag ska prata dubblas... Det är tur att jag inte har svårt för att prata och det var en ren välsignelse att idag ha en tolk som studerat i USA i fem år. Han kunde verkligen engelska och det kändes som om vi kunde samarbeta bra och jag kunde prata fritt och ledigt.
Efteråt pratade pastorn med mig och undrade om jag kunde tänka mig att komma lite oftare till Kojima och kanske predika lite mer. Han uttryckte det som att vi skulle arbeta tillsammans och ni anar inte hur skönt det kändes att höra för hittills har det bara sagts mig att jag ska arbeta under den eller den pastorn. Att jobba i team är ju det jag vill och tycker är roligt (även om jag i nuläget medan jag pluggar bara kan ge avlastning lite då och då så är det ändå inställningen som räknas.) Det var välsignelse på många plan idag så jag är glad.
Till dagens välsignelser kan också tilläggas att när jag skulle handla nytt periodkort till pendeltåget så fick de för sig att jag var tvungen att skriva om adressen för de ville kontrollera med datorn. MEN, jag fick inte skriva med "vanliga" bokstäver utan det var tvunget att vara kanji. Hm, jag har inte lärt mig hela min nuvarande adress utantill på kanji. Men som ett leende från Gud så råkade en i församlingen vara på stationen samtidigt som jag (har aldrig sett henne där förut, visste inte ens att hon bodde i Hayashima....) men hon kunde ju min adress så hon hjälpte mig att skriva den. Vardagsvälsignelser är guld värda.
Tjingeling!
(om ni undrar varför allt är med kursiv text idag så är det för att jag inte lyckas "o-kursivera" den. Min dator är knäpp. Den här ekonomiska krisen får vara slut snart så jag har råd att köpa en ny...)
Efteråt pratade pastorn med mig och undrade om jag kunde tänka mig att komma lite oftare till Kojima och kanske predika lite mer. Han uttryckte det som att vi skulle arbeta tillsammans och ni anar inte hur skönt det kändes att höra för hittills har det bara sagts mig att jag ska arbeta under den eller den pastorn. Att jobba i team är ju det jag vill och tycker är roligt (även om jag i nuläget medan jag pluggar bara kan ge avlastning lite då och då så är det ändå inställningen som räknas.) Det var välsignelse på många plan idag så jag är glad.
Till dagens välsignelser kan också tilläggas att när jag skulle handla nytt periodkort till pendeltåget så fick de för sig att jag var tvungen att skriva om adressen för de ville kontrollera med datorn. MEN, jag fick inte skriva med "vanliga" bokstäver utan det var tvunget att vara kanji. Hm, jag har inte lärt mig hela min nuvarande adress utantill på kanji. Men som ett leende från Gud så råkade en i församlingen vara på stationen samtidigt som jag (har aldrig sett henne där förut, visste inte ens att hon bodde i Hayashima....) men hon kunde ju min adress så hon hjälpte mig att skriva den. Vardagsvälsignelser är guld värda.
Tjingeling!
(om ni undrar varför allt är med kursiv text idag så är det för att jag inte lyckas "o-kursivera" den. Min dator är knäpp. Den här ekonomiska krisen får vara slut snart så jag har råd att köpa en ny...)
näst sista kapitlet
idag har NSKK också sagt sitt ja lägenheten och skrivit på alla förberedande papper som behövs för att gå vidare och skriva kontrakt.
snart så kan jag andas ut, snart vet jag var jag ska bo om en månad lite drygt och kan börja kolla möbler och fantisera om hur det ska se ut. Kul, kul!
Tjingeling!
snart så kan jag andas ut, snart vet jag var jag ska bo om en månad lite drygt och kan börja kolla möbler och fantisera om hur det ska se ut. Kul, kul!
Tjingeling!
trevligt samtal
klockan är halv två på natten och jag har precis stängt in mig på mitt rum efter en fyra timmar lång konversation med Kenjiro. Vi pratade om kyrkan, Japan, drömmar, olikheter och likheter. Det var jättetrevligt och jag känner att vi kan prata på ett öppet sätt utan att behöva förställa oss. Det är skönt. Han har ett stort hjärta för att människor ska hitta vägen till Jesus och det är gott att se. Nu gäller det bara att han får möjlighet att leva ut det han har inom sig. För jag är helt säker på att han inte visar hela sin potential just nu (precis som vi alla andra också många gånger).
Tänk om vi började förvänta oss storverk. Tänk om vi verkligen trodde och levde efter att en tro stor som ett senapskorn kan flytta berg. Tänk om vi kunde så ett frö av uppmuntran och hopp i alla människor vi möter. Tänk om...
Till nästa gång... du vet väl om att du är värdeful.
Tjingeling!
Tänk om vi började förvänta oss storverk. Tänk om vi verkligen trodde och levde efter att en tro stor som ett senapskorn kan flytta berg. Tänk om vi kunde så ett frö av uppmuntran och hopp i alla människor vi möter. Tänk om...
Till nästa gång... du vet väl om att du är värdeful.
Tjingeling!
berättelsen fortsätter
igår var jag och Mitsuko och tittade på en massa lägenheter men företagsmäklaren vi var hos var det lite si och så med så jag valde att dissa dem fullständigt när jag kom hem.
Istället gick jag idag på eget bevåg in på en annan fastighetsbyrå som jag ser varje dag när jag går till skolan och frågade om de hade några bra lediga lägenheter. Den kvinnan jag fick prata med var jättebra och trots att jag har långt kvar på min japanska så lyckades jag att göra mig själv förstådd och förstod nästan allt vad hon sa. Det hela slutade med att vi åkte och tittade på fyra lägenheter som alla (utom sista) var bra, men det var särskilt en som jag fastnade för. Dels för att den var billig (med japanska mått mätt) och dels för att den ligger i ett bra område som är behändigt när man inte har bil men ändå vill handla mat, åka till skolan och jobbet och så. Så innan jag gick ut därifrån reserverade jag den lägenheten (de går åt som smör i solsken här så det är ett måste om man inte vill att någon annan ska sno den för en) och hoppades på att SMK och NSKK skulle hålla med mig. Och tur för mig så gjorde de det.
Så idag är jag glad. Känns skönt att ha en lägenhet (nästan i alla fall, det finns ju fortfarande saker som kan gå fel innan kontraktet är skrivet så jag vill inte riktigt ropa hej än....) plus att jag faktiskt är lite stolt över mig själv att jag lyckades detta med min begränsade japanska. Tur att fastighetskvinnan var så bra, hon förtjänar nog hälften av berömmet.
Ute spöregnar det men det bryr jag mig inte om.
Till nästa gång... håll tummarna för att lägenhetstjosanhejset ska gå igenom.
Tjingeling!
Istället gick jag idag på eget bevåg in på en annan fastighetsbyrå som jag ser varje dag när jag går till skolan och frågade om de hade några bra lediga lägenheter. Den kvinnan jag fick prata med var jättebra och trots att jag har långt kvar på min japanska så lyckades jag att göra mig själv förstådd och förstod nästan allt vad hon sa. Det hela slutade med att vi åkte och tittade på fyra lägenheter som alla (utom sista) var bra, men det var särskilt en som jag fastnade för. Dels för att den var billig (med japanska mått mätt) och dels för att den ligger i ett bra område som är behändigt när man inte har bil men ändå vill handla mat, åka till skolan och jobbet och så. Så innan jag gick ut därifrån reserverade jag den lägenheten (de går åt som smör i solsken här så det är ett måste om man inte vill att någon annan ska sno den för en) och hoppades på att SMK och NSKK skulle hålla med mig. Och tur för mig så gjorde de det.
Så idag är jag glad. Känns skönt att ha en lägenhet (nästan i alla fall, det finns ju fortfarande saker som kan gå fel innan kontraktet är skrivet så jag vill inte riktigt ropa hej än....) plus att jag faktiskt är lite stolt över mig själv att jag lyckades detta med min begränsade japanska. Tur att fastighetskvinnan var så bra, hon förtjänar nog hälften av berömmet.
Ute spöregnar det men det bryr jag mig inte om.
Till nästa gång... håll tummarna för att lägenhetstjosanhejset ska gå igenom.
Tjingeling!
ungkarlslägenhet.... nej tack!
för tillfället är jag ute på lägenhetsjakt. Det finns många lägenheter, inte fullt lika många är lediga och ännu färre är billiga samtidigt som de är bra. Det gör att man åker och tittar på det mesta man hittar.
Idag har jag varit och tittat på lägenheter som på pappret låtit bra. Bra läge, hyfsad hyra, och hyfsad storlek. Men så fort jag klev innanför dörren kände jag att det var en ungkarlslya. Ni vet, japanska ogifta män som knappt är hemma annat än när de sover och som inte har så mycket krav på sin lägenhet. Det var trångt, det var sterilt och det låg i områden som omgavs av större eller mindre fabriker... jag tackade nej till båda två. (det finns bättre lägenheter att få, hoppas jag i alla fall) familjen Oka förstod precis varför jag tackade nej.
Imorgon fortsätter lägenhetsjakten, wish me luck.
Till nästa gång... njut av att du har tak över huvudet, det är inte alla som har.
Tjingeling!
Idag har jag varit och tittat på lägenheter som på pappret låtit bra. Bra läge, hyfsad hyra, och hyfsad storlek. Men så fort jag klev innanför dörren kände jag att det var en ungkarlslya. Ni vet, japanska ogifta män som knappt är hemma annat än när de sover och som inte har så mycket krav på sin lägenhet. Det var trångt, det var sterilt och det låg i områden som omgavs av större eller mindre fabriker... jag tackade nej till båda två. (det finns bättre lägenheter att få, hoppas jag i alla fall) familjen Oka förstod precis varför jag tackade nej.
Imorgon fortsätter lägenhetsjakten, wish me luck.
Till nästa gång... njut av att du har tak över huvudet, det är inte alla som har.
Tjingeling!
födelsedag
idag har vi firat Kenjiros 55-årsdag, eller firat och firat, men han har fyllt år i alla fall. Barnen hade inte köpt presenter (men det finns ju de i Sverige som inte gör heller så det är ju inte så konstigt) det som var underligt var den totala avsaknaden av firande (nästan). Mitsuko hade bakat födelsedagstårta men när det var dags att äta den hade äldsta lillasystern inte kommit hem och den yngsta lillasystern orkade inte komma ner från rummet. Hmmm, ibland är det väldigt olika från Sverige.
Jag hade i alla fall köpt en Hillsong United- CD som han verkade bli glad för. Visst är det roligt att köpa presenter åt andra! (när man kommer på vad man ska handla förstås... har lite svårt för att komma på vad jag ska ge till Shizuka när hon fyller år... men det är ett par veckor tills dess så jag har ju tid att fundera).
Till nästa gång... fira lite, vad som helst, det är kul.
Tjingeling!
sand och pollen
ungefär så här års blåser det starka vindar från Kina och de bär med sig sand från öknen i norra Kina. Det resulterar i att luften här fylls med små små sandkorn och himlen blir vitfärgad. Ett konstigt fenomen faktiskt.
Sen har vi gått in i årets pollensäsong här. Jippie... eller inte :/ och Mitsuko sa dessutom att de sagt på nyheterna att pollenhalterna i år kan femdubblas mot förra året. Jippie igen... eller inte :/
Så jag sitter och snörvlar, kliar mig i ögonen noch nyser om vartannat dels på grund av kinesisk sand och dels på grund av japansk pollen. Går det att skicka Clarityn på posten utan att det fastnar i tullen? De jag har med mig kommer inte räcka för pollensäsongen håller på till och med maj.
Tjingeling!
Sen har vi gått in i årets pollensäsong här. Jippie... eller inte :/ och Mitsuko sa dessutom att de sagt på nyheterna att pollenhalterna i år kan femdubblas mot förra året. Jippie igen... eller inte :/
Så jag sitter och snörvlar, kliar mig i ögonen noch nyser om vartannat dels på grund av kinesisk sand och dels på grund av japansk pollen. Går det att skicka Clarityn på posten utan att det fastnar i tullen? De jag har med mig kommer inte räcka för pollensäsongen håller på till och med maj.
Tjingeling!
love me tender
Det är väl inte särskilt många som inte känner till Elvis Presleys "Love me tender". De månaderna jag bott här hos familjen Oka har jag fått höra den melodin (eller de åtta första takterna i låten) alldeles för många gånger.
Det är nämligen så att Shizuka har en väckarklocka som spelar "Love me tender" varje morgon när hon ska gå upp. Problemet är att jag aldrig har träffat en människa som är så helt borta på morgonen (jag själv inräknad) som Shizuka. Hon hör inte klockan. Imorse var jag jättetrött som vanligt men jag låg och halvslumrade när plötsligt tonerna till "Love me tender" letar sig in i mitt rum.
Ja, ja, tänker jag att det slutar nog snart och vände på mig för att slumra lite till. Men ack så fel jag hade. EN HALVTIMMA senare har jag blivit näst intill helgalen av plinkandet på den melodin och går frustrerad upp för att stänga av klockan i Shizukas rum. Jag tänkte att hon förmodligen glömt stänga av den när hon gick till skolan. Men ack så fel jag hade igen. Nej, Shizuka låg och sov gott i sin säng medan hennes väckarklocka spelat samma morgonmelodi för mig i 30 minuter. Hmmm, det får en ju att undra lite över vad som försiggår i den tonåringens huvud... :P
Om jag slipper höra den melodin igen i hela mitt liv så kommer jag att vara en gladare och fridfullare människa. Men med tanke på att jag har ytterligare knappt två månader i den här familjen så är oddsen för det ganska dåliga. Tur att jag har Jesus så att jag kan hitta glädje och frid på annat håll. hi hi
Till nästa gång... varför inte lyssna på följande länk om och om igen i en halvtimma bara för att känna empati med mig? :D (Love me tender)
Tjingeling!
Det är nämligen så att Shizuka har en väckarklocka som spelar "Love me tender" varje morgon när hon ska gå upp. Problemet är att jag aldrig har träffat en människa som är så helt borta på morgonen (jag själv inräknad) som Shizuka. Hon hör inte klockan. Imorse var jag jättetrött som vanligt men jag låg och halvslumrade när plötsligt tonerna till "Love me tender" letar sig in i mitt rum.
Ja, ja, tänker jag att det slutar nog snart och vände på mig för att slumra lite till. Men ack så fel jag hade. EN HALVTIMMA senare har jag blivit näst intill helgalen av plinkandet på den melodin och går frustrerad upp för att stänga av klockan i Shizukas rum. Jag tänkte att hon förmodligen glömt stänga av den när hon gick till skolan. Men ack så fel jag hade igen. Nej, Shizuka låg och sov gott i sin säng medan hennes väckarklocka spelat samma morgonmelodi för mig i 30 minuter. Hmmm, det får en ju att undra lite över vad som försiggår i den tonåringens huvud... :P
Om jag slipper höra den melodin igen i hela mitt liv så kommer jag att vara en gladare och fridfullare människa. Men med tanke på att jag har ytterligare knappt två månader i den här familjen så är oddsen för det ganska dåliga. Tur att jag har Jesus så att jag kan hitta glädje och frid på annat håll. hi hi
Till nästa gång... varför inte lyssna på följande länk om och om igen i en halvtimma bara för att känna empati med mig? :D (Love me tender)
Tjingeling!
stackars lilla Tima
jag har ett rejält dilemma.
Å ena sidan behöver jag använda huvudet mitt så mycket det bara går för att lära mig japanska, japansk kultur, tradition, levnadssätt mm. Å andra sidan vill jag bara skruva av det en stund tills det lugnat ner sig lite.
Jag kom hit 30 augusti förra året och man kan nästan utan att överdriva att jag haft huvudvärk konstant sedan dess. Det jobbiga är när huvudvärken går över i migrän vilket den gör betydligt oftare här än i Sverige. Jag har fått förklarat för mig att det hela beror på att jag använder huvudet för mycket, det bombarderas hela tiden med ny info och ny kunskap. Samtidigt är det ju precis det jag behöver!
Förstår ni mitt dilemma?... :/
önskar vi kunde hoppa några år fram i tiden till den dagen jag behärskar japanskan och livet här utan att behöva tänka så mycket hela tiden.
Ja, det är faktiskt lite synd om mig. Tänk själv att inte veta när migränen ska slå till och du behöver vara nära något att kräkas i eller en säng i ett mörkt och tyst rum för att tabletterna inte behagar verka. Finns det någon som känner någon som kan transplantera huvuden? Jag skulle gärna vilja ha ett japanskt.
Till nästa gång... sov gott.
Tjingeling!
Å ena sidan behöver jag använda huvudet mitt så mycket det bara går för att lära mig japanska, japansk kultur, tradition, levnadssätt mm. Å andra sidan vill jag bara skruva av det en stund tills det lugnat ner sig lite.
Jag kom hit 30 augusti förra året och man kan nästan utan att överdriva att jag haft huvudvärk konstant sedan dess. Det jobbiga är när huvudvärken går över i migrän vilket den gör betydligt oftare här än i Sverige. Jag har fått förklarat för mig att det hela beror på att jag använder huvudet för mycket, det bombarderas hela tiden med ny info och ny kunskap. Samtidigt är det ju precis det jag behöver!
Förstår ni mitt dilemma?... :/
önskar vi kunde hoppa några år fram i tiden till den dagen jag behärskar japanskan och livet här utan att behöva tänka så mycket hela tiden.
Ja, det är faktiskt lite synd om mig. Tänk själv att inte veta när migränen ska slå till och du behöver vara nära något att kräkas i eller en säng i ett mörkt och tyst rum för att tabletterna inte behagar verka. Finns det någon som känner någon som kan transplantera huvuden? Jag skulle gärna vilja ha ett japanskt.
Till nästa gång... sov gott.
Tjingeling!
pyssel
idag har det inte varit vanliga lektioner i skolan utan istället har vi spelat bowling. De har lite friluftsdagar då och då för att vi ska få använda japanskan i en naturlig miljö.... jag kan säga att jag blev inte etta.... men jag blev inte heller sist, bara nästan :) Men roligt var det.
Kvällen började lite slött men sen tog Mitsuko fram lite pärlor, hon hade beslutat att göra ett mobilsmycke åt mig och då kunde ju inte jag låta bli att titta i boken med beskrivningar vilket slutligen ledde till att jag också satte igång att göra ett pärlsmycke (fast ett halsband). Det är lagom pilligt kan jag lova, men roligt när det blir klart. Fast jag har kedjan kvar att göra, det får bli imorgon för nu är klockan snart midnatt.
Godnatt!
Kvällen började lite slött men sen tog Mitsuko fram lite pärlor, hon hade beslutat att göra ett mobilsmycke åt mig och då kunde ju inte jag låta bli att titta i boken med beskrivningar vilket slutligen ledde till att jag också satte igång att göra ett pärlsmycke (fast ett halsband). Det är lagom pilligt kan jag lova, men roligt när det blir klart. Fast jag har kedjan kvar att göra, det får bli imorgon för nu är klockan snart midnatt.
Godnatt!
nästan som hos mamma
idag bad Shizuka mig att göra en kaka hon kunde ta med sig till sina kompisar imorgon. Kul att hon frågade så naturligtvis sa jag att jag skulle göra det. MEN, så blev jag helt plötsligt nervös och tänkte att "nu får det ju inte bli misslyckat". Och naturligtvis var det precis misslyckat som blev resultatet.
Jag gjorde kladdkake-muffins som jag hade för mycket kakao i. MEN, som tur är älskar Shizuka choklad och kakao så det tog hon naturligtvis ingen notis om utan åt gladeligen två muffins trots att hon slickat bunken redan innan. Den andra sorten jag gjorde var en chansning med tanke på att jag inte blivit riktigt vän med Mitsukos ugn. Jag gav mig nämligen på jitterbuggare (för er som inte vet vad det är kan man säga att det är mördeg man kavlar ut till en platta, kletar på marängsmet och rullar ihop som en rulltårta. Sen skär man det till kakor och gräddar.) Jag fick kaksmeten hård som den ska vara, men marängen är fortfarande kladdig... ja, ja, men Shizuka bryr sig inte så hon tar med sig dem också, även om jag får skämmas lite för resultatet. :/
Men, det är inte kakmisslyckandet som är nästan som hos mamma (även om man kanske skulle kunna tro det, hi hi). Nej, det är vad som hände efteråt som fick tankarna att dra hemåt. Jag la mig nämligen halvt utmattad ner på golvet bredvid Mitsuko och rätt vad det är så fick jag lite gratis massage. Mmm, det var skönt, även om hon passade på att kittla mig med jämna mellanrum... (var inte lika uppskattat som massagen, men hon hade roligt). Fast mamma, du är mycket bättre på att massera :)
Till nästa gång... ät en frukt, det är mycket nyttigare än jitterbuggare.
Tjingeling!
Ps. Linda I, om du läser det här, kan inte du be din mamma skicka receptet på hennes snickerskakor. Och så kan du ju hälsa trummis-Emil att jag tänker baka massor av såna och han får ingen alls! hi hi
Jag gjorde kladdkake-muffins som jag hade för mycket kakao i. MEN, som tur är älskar Shizuka choklad och kakao så det tog hon naturligtvis ingen notis om utan åt gladeligen två muffins trots att hon slickat bunken redan innan. Den andra sorten jag gjorde var en chansning med tanke på att jag inte blivit riktigt vän med Mitsukos ugn. Jag gav mig nämligen på jitterbuggare (för er som inte vet vad det är kan man säga att det är mördeg man kavlar ut till en platta, kletar på marängsmet och rullar ihop som en rulltårta. Sen skär man det till kakor och gräddar.) Jag fick kaksmeten hård som den ska vara, men marängen är fortfarande kladdig... ja, ja, men Shizuka bryr sig inte så hon tar med sig dem också, även om jag får skämmas lite för resultatet. :/
Men, det är inte kakmisslyckandet som är nästan som hos mamma (även om man kanske skulle kunna tro det, hi hi). Nej, det är vad som hände efteråt som fick tankarna att dra hemåt. Jag la mig nämligen halvt utmattad ner på golvet bredvid Mitsuko och rätt vad det är så fick jag lite gratis massage. Mmm, det var skönt, även om hon passade på att kittla mig med jämna mellanrum... (var inte lika uppskattat som massagen, men hon hade roligt). Fast mamma, du är mycket bättre på att massera :)
Till nästa gång... ät en frukt, det är mycket nyttigare än jitterbuggare.
Tjingeling!
Ps. Linda I, om du läser det här, kan inte du be din mamma skicka receptet på hennes snickerskakor. Och så kan du ju hälsa trummis-Emil att jag tänker baka massor av såna och han får ingen alls! hi hi
CD
när jag flyttade hit till Japan kunde jag ju inte ta med mig speciellt mycket. Jag fick ju bara ha med mig 20+8 kilo på flyget och jag kunde ju inte skicka hur mycket som helst på posten (det är ju inte riktigt gratis...). Så en av de grejerna som jag valde att inte ta med mig var mina CD-skivor. Naturligtvis hade jag ju lagt över en del på datorn så att jag inte skulle var helt musiklös. Men jag lyssnar väldigt mycket på musik och har saknat mina skivor ganska mycket. Det har resulterat i att jag numera är en trogen kund på Amazon och eftersom Japanska posten är väldigt effektiva får jag många gånger de skivor jag beställt dagen efter. Jag har aldrig köpt så många skivor på så kort tid någonsin innan tror jag. Amazon är hyfsat billigt (om man jämför priserna i handeln här i Japan) och dessutom väldigt behändigt eftersom de kommer hem i brevlådan och drar pengarna på kontot så jag slipper slösa med kontanter (det är ju dyrt att ta ut kontanter nuförtiden).
Idag har jag beställt ytterligare fyra CD och de kostar ungefär 350 kr tillsamman inkl frakt. Mycket bra tycker jag. Jag skulle egentligen bara köpa en CD till Kenjiro för han fyller 55 den 16 feb, men när man väl är inne och browsar genom alla skivor som finns är det svårt att låta bli att lägga dem i varukorgen.
Men som sången säger... "musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik. Musik, det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik." Och jag satsar på glädje. Lite jazz får alltid en nerstämd själ på bättre humör. Lovsång är ju inte heller helt fel.
Till nästa gång... dansa loss till någon bra musik. Man blir glad samtidigt som man får lite motion!
Tjingeling!
våren är här
I tisdags var första vårdagen här i Japan. I alla fall enligt tradition och ohejdad vana. Då var det nämligen bön-dagen. Det är inte det officiella namnet och det handlar inte om att be utan om bönor (såna man äter i vanliga fall). Traditionen är den att man kastar ut bönor genom ytterdörren för att på så sätt "kasta ut oturen" och således släppa in turen. Sen ska man äta det antar bönor som man är gammal (varför har jag inte fått kläm på). Jag skulle alltså ha ätit 29 bönor efter att ha kastat ut några genom dörren. (som ni kanske förstår följde jag inte den här traditionen). Men i alla fall efter den dagen är det vår enligt kalendern. Men inte enligt temperaturen kan jag säga. Men de påstår att det bara blir varmare och varmare nu (men det är väl i ju för sig vad som brukar hända så här års... hi hi).
Jag fick frågan om vi hade samma tradition, eller liknande tradition i Sverige, men jag kunde inte komma på något. Den närmsta jag kom att tänka på var när vi slänger ut julgranen på julgransplundringen... men det har ju inget med olycka att göra. Såvida man inte råkar slänga den på grannen förstås... hi hi. Rackarns, skämten bara rinner ur mig idag... ha ha ha
Till nästa gång... om du inte har slängt ut granen redan är det god tid att göra det nu. Har du redan gjort det och känner för att kasta något kan du ju prova den japanska traditionen :)
Tjingeling!
Jag fick frågan om vi hade samma tradition, eller liknande tradition i Sverige, men jag kunde inte komma på något. Den närmsta jag kom att tänka på var när vi slänger ut julgranen på julgransplundringen... men det har ju inget med olycka att göra. Såvida man inte råkar slänga den på grannen förstås... hi hi. Rackarns, skämten bara rinner ur mig idag... ha ha ha
Till nästa gång... om du inte har slängt ut granen redan är det god tid att göra det nu. Har du redan gjort det och känner för att kasta något kan du ju prova den japanska traditionen :)
Tjingeling!
inte längre på botten
onsdagar innebär som vanligt att de två sista lektionerna för dagen ägnas åt kanji - alltså de tecken som japanerna bland annat skriver med. I skolan (alltså generellt i japanska skolor) finns det en nivåindelning för hur mycket kanji man kan förstå, läsa och skriva. Idag har jag klättrat en pinne på stegen. Jag befinner mig inte längre i bottennivån! Hurra! (jag är förvisso i den näst lägsta nivån, men ändå...) Kanji är lite småklurigt men roligt. Många gånger är ett kanji oerhört logiskt t ex att i tecknet för kärlek - ai - så finns tecknet för hjärta med och delar av tecknet för rött/värme. Logiskt eller hur! Men andra kanji är raka motsatsen, de blir inte logiska även om man tänker riktigt noga :)
Här ser ni lite smakprov från min nyvunna talang! (hi hi)
Till nästa gång... om du undrar vad något av kanji-na betyder, fråga :)
Tjingeling!
Här ser ni lite smakprov från min nyvunna talang! (hi hi)
Till nästa gång... om du undrar vad något av kanji-na betyder, fråga :)
Tjingeling!
kallt och farligt
efter idag förstår jag varför jag en gång i tiden bestämde mig för att ha regnställ på mig när jag cyklade i regn och inte ett paraply i handen.
Det har regnat konstant hela dagen idag och lagom till att jag skulle cykla till stationen så spöregnade det förstås. Mitsuko hade varit snäll nog att lägga fram ett paraply till mig i hallen. Det låg strategiskt vid mina skor så att jag inte skulle glömma det... Ut i regnet, upp med paraplyt och upp på cykeln.
Med paraplyt i höger hand och vänsterhanden på styret började jag min vansinnesfärd ner mot stationen. Cykeln har dessutom bara handbroms så det var ett par gånger jag blev lite rädd att jag skulle drutta ikull... ja, ja, allt eftersom metrarna susade förbi blev händerna mina kallare och kallare. Jag hade ju naturligtvis glömt vantarna hemma (de låg ju inte vid skorna så hur skulle jag kunna komma ihåg dem... eeeh)
Väl vid stationen trodde jag fingrarna skulle trilla av och helst av allt hade jag velat stoppa händerna innanför tröjan, men det var lite för mycket folk runt omkring för att jag skulle våga det. Sakta men säkert kom ändå värmen tillbaka i fingrarna under tiden tåget tuffade mot Okayama. På centralstationen såg jag att de sålde vantar för 500 yen och då impulsköpte jag ett par vantar för bara tanken på att gå ut igen och frysa fingrarna av mig fick mig att rysa.
Till nästa gång... om du ska cykla i regn, ta på dig regnställ och vantar om det är kallt. CYKLA INTE MED PARAPLY, DET ÄR FARLIGT!!! (klirr, hoppsan ytterligare en ruta i mitt glashus...)
Tjingeling!
Det har regnat konstant hela dagen idag och lagom till att jag skulle cykla till stationen så spöregnade det förstås. Mitsuko hade varit snäll nog att lägga fram ett paraply till mig i hallen. Det låg strategiskt vid mina skor så att jag inte skulle glömma det... Ut i regnet, upp med paraplyt och upp på cykeln.
Med paraplyt i höger hand och vänsterhanden på styret började jag min vansinnesfärd ner mot stationen. Cykeln har dessutom bara handbroms så det var ett par gånger jag blev lite rädd att jag skulle drutta ikull... ja, ja, allt eftersom metrarna susade förbi blev händerna mina kallare och kallare. Jag hade ju naturligtvis glömt vantarna hemma (de låg ju inte vid skorna så hur skulle jag kunna komma ihåg dem... eeeh)
Väl vid stationen trodde jag fingrarna skulle trilla av och helst av allt hade jag velat stoppa händerna innanför tröjan, men det var lite för mycket folk runt omkring för att jag skulle våga det. Sakta men säkert kom ändå värmen tillbaka i fingrarna under tiden tåget tuffade mot Okayama. På centralstationen såg jag att de sålde vantar för 500 yen och då impulsköpte jag ett par vantar för bara tanken på att gå ut igen och frysa fingrarna av mig fick mig att rysa.
Till nästa gång... om du ska cykla i regn, ta på dig regnställ och vantar om det är kallt. CYKLA INTE MED PARAPLY, DET ÄR FARLIGT!!! (klirr, hoppsan ytterligare en ruta i mitt glashus...)
Tjingeling!
ljusare tider
när jag steg av tåget vid Hayashima station idag efter skolan, en sisådär ca 18.20 och började min cykelfärd uppför backen och hem så slog det mig plötsligt att det inte längre var så mörkt som det brukar. Även i Japan går man mot den ljusare årstiden så här års. Det är riktigt skönt att kunna cykla hem i lite halvskymning istället för beckmörker. Och nu är det ju inte länge kvar tills jag kommer att cykla hem medan det fortfarande är ljust!
Pratade även med mamma tidigare idag och hon sa att solen äntligen hittat vägen ner till hennes fönster (hon bor så att ett par stora tallar tar solen för henne när den står för lågt). Visst är det underligt hur man kan känna när ljuset hittar hem till en. Plötsligt är det bara där, man har liksom inte märkt hur det har smugit sig på, eller man har helt enkelt inte tänkt på att det funnits där förrän en dag då polletten trillar ner.
Jag tycker om ljus, men den här tiden på året, alltså när ljuset kommer tillbaka, är speciell för mig. Det påminner om så mycket... att inget mörker varar för evigt, att Jesus är världens ljus, att även i en kall värld så kan solens strålar värma frusna själar, det finns hopp, man behöver inte famla i mörker... ja, som sagt tankarna är många. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. Så sant, så sant.
Till nästa gång... ta vara på så många solstrålar du bara kan (både de som kommer från det brinnande klotet en bit bort, och de som kommer via andra människor)
Tjingeling!
besvikelse
jag har vid upprepade tillfällen glatt mig åt att inte längre tillhöra den kortare delen av befolkningen i det land jag bor i. Här i Japan är jag nämligen exakt medellängd, 158 cm. Det är skönt. Så när jag insåg att jag var tvungen att köpa nya jeans för att mina gamla blivit för stora (har krympt några centimeter sen jag kom hit) så var det med ett leende på läpparna som jag gav mig ut och letade. Hittills i mitt liv har jag ju fått lägga upp alla mina byxor, men nu såg jag fram emot att kunna köpa och använda ett par jeans direkt.
Men ack den besvikelsen när jag provade jeansen och insåg att de även här i Japan var för långa. Så idag har jag roat mig med att klippa av ca 8 cm och lägga upp byxor. För er som aldrig gjort det kan jag säga att det verkligen inte är det roligaste man kan göra... Men, nu har jag i alla fall ett par nya byxor med lagom längd och lagom midja att ta på mig imorgon. Jag kommer att vara sååå snygg! :P
Tingeling!
