efter idag förstår jag varför jag en gång i tiden bestämde mig för att ha regnställ på mig när jag cyklade i regn och inte ett paraply i handen.

Det har regnat konstant hela dagen idag och lagom till att jag skulle cykla till stationen så spöregnade det förstås. Mitsuko hade varit snäll nog att lägga fram ett paraply till mig i hallen. Det låg strategiskt vid mina skor så att jag inte skulle glömma det... Ut i regnet, upp med paraplyt och upp på cykeln.

Med paraplyt i höger hand och vänsterhanden på styret började jag min vansinnesfärd ner mot stationen. Cykeln har dessutom bara handbroms så det var ett par gånger jag blev lite rädd att jag skulle drutta ikull... ja, ja, allt eftersom metrarna susade förbi blev händerna mina kallare och kallare. Jag hade ju naturligtvis glömt vantarna hemma (de låg ju inte vid skorna så hur skulle jag kunna komma ihåg dem... eeeh)

Väl vid stationen trodde jag fingrarna skulle trilla av och helst av allt hade jag velat stoppa händerna innanför tröjan, men det var lite för mycket folk runt omkring för att jag skulle våga det. Sakta men säkert kom ändå värmen tillbaka i fingrarna under tiden tåget tuffade mot Okayama. På centralstationen såg jag att de sålde vantar för 500 yen och då impulsköpte jag ett par vantar för bara tanken på att gå ut igen och frysa fingrarna av mig fick mig att rysa.

Till nästa gång... om du ska cykla i regn, ta på dig regnställ och vantar om det är kallt. CYKLA INTE MED PARAPLY, DET ÄR FARLIGT!!! (klirr, hoppsan ytterligare en ruta i mitt glashus...)

Tjingeling!