idag har jag lekt Karate Kid, eller i alla fall försökt. Dagens träningspass var nämligen bodycombat och det var speciellt på många sätt och vis kan jag säga.

För det första var det mycket roligare än jag trodde, både rent träningsmässigt och att titta på andra (jag vet att man kanske inte ska göra det när man är på träningspass, men jag kunde inte låta bli...)
Ledaren var söt och det var ju inget minus precis, men ibland var han lite läskig för han tog verkligen i när han slog och sparkade, även om det bara var i luften, det såg verkligt ut... jag log mest hela tiden och det är kanske inte det mest grymma fight-face:t man kan ha (ledaren skrattade/log lite åt mig med jämna mellanrum också, om det var för att jag såg ut som om jag skulle trilla ihop eller om han var imponerad av mitt grymma uttryck vet jag inte...), men jag blev så full i skratt av alla andras kamp-miner plus att det var en som tränade i mössa! jag fattar inte, jag blev genomblöt av svett utan mössa, han kan inte ha frusit...

Sen var det superjobbigt! Riktigt hård träning måste jag säga (jag är ju allt annat än vältränad så jag fick mig en rejäl genomkörare). När det var 15 minuter kvar och jag hoppades att vi skulle börja varva ner så säger ledaren att vi skulle ta en sista kamp och sätter på en låt med världens tempo. Jag blev yr och kräkfärdig, så trött var jag. Det kan ju kanske ha varit en kombination av dagens inte allt för genomtänkta förberedelser... jag hade bara kommit ihåg att äta två knäckemackor på hela dagen, plus att jag fick för mig att köra 40 min på träningsmaskinerna innan passet, inte allt för smart kanske... sen glömde jag ta min levaxin igår (fast det vet jag inte om det får något effekt bara för att man glömmer en dag).

Det kommer förmodligen att bli fler gånger som jag kör det här passet, men då ska jag se till att äta och dricka ordentligt på dagen plus att jag inte lägger in ett extra träningspass för mig själv precis innan...

Nu är benen trötta och jag ska börja fokusera på morgondagen och gudstjänsten då jag ska predika om Guds löften.

Dagens citat: "Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv."
Tjingeling!

för ett par veckor sen blev jag medbjuden av familjen Watanabe (pappa Hideomi, mamma Mieko och yngsta sonen Arata) på en liten resa till östra Japan, närmare bestämt Takaoka och Takayama. Nu har jag äntligen fått ordning på bilderna därifrån så här kommer ett litet urval från den resan...


På första hotellet vi bodde på fanns det en massagestol med onda intentioner. Först var det riktigt skönt, sen helt plötsligt kilade han fast en så man inte kunde röra sig och började knåd-massaker utan dess like. Jag ler på bilden, men inuti skriker jag av smärta... Till höger ser ni en buske med en särskild frukt eller grönsak eller vad det nu är... ser ni vilken?... den är lila och avlång... just det aubergine eller äggplanta ser ut så här när den växer på buske.


Vi åkte till Japanska alperna och åkte linbana. Det var tyvärr lite dimmigt just den dagen vi åkte, men lite bilder blev det i alla fall på utsikten. Och så resesällskapet till höger, njutandes av japanskt te.


Det blev en liten promenad i en skog som påminde så mycket om Sverige att jag nästan fick lite hemlängtan! Vackert var det, och härligt frisk höstluft. Sen bar det av till en sån där stakeliti... stageli... äh, ni fattar vad jag menar, en sån grotta som är som Lumelundagrottorna på Gotland. Jag var den enda som var kortärmad där inne... knäppa utlänningar tänkte nog övriga japaner :)


och så sista bilden får bli en bild på den laktosintolerantas paradis på jorden, nämligen ett ställe där de gjorde tofu och därmed också tofuglass. Första gången jag kunde äta mjukglass gjord av tofu. Mums!

Dagens citat: "Den längsta resan är resan inåt". -Dag Hammarskjöld-
Tjingeling!

utanför är det ett väldans liv för tillfället. Det väsnas och piper hela tiden. Vad det kan vara för oväsen kan ju vara svårt att gissa på den beskrivningen... men om jag ger den här bilden som ledtråd kan ni nog gissa vad som står på programmet.




ja, precis. Det ni ser på bilden är skördmogna risax. Så just nu hålls de risfält som jag omges av på att skördas. Jag vet ju inte riktigt hur det går till att skörda vete i Sverige (ja, jag vet, ni bönder får huta åt min okunskap). Men här är det så för det första att skördetröskan är bra mycket mindre än de vi är vana vid. Sen åker den fram en bit och samlar ris i en gaffel-liknande sak där fram. De skär alltså bara av strå och allt vid roten. Sen går stråna igenom maskinen för att skilja ax och strå från varandra. Höet spottas ut på andra sidan och riskornen sparas naturligtvis någonstan i skördetröskans mage :)

Det pipande ljudet kommer av att de hela tiden backar. Först in med grejerna i gaffeln och sen backa medan stråna går igenom och sen om igen framåt, och bakåt... jämfört med grodorna är det här ingenting, men tre fält runt huset kommer väl att ta tillräckligt lång tid för att jag ska bli trött på pipandet och oväsendet. :/

Dagens citat: "Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det." -Nalle Puh-
Tjingeling!


Ps. Elin, du kommer inte nära min leverpastej för då biter jag! :P

"Sann frid är inte frånvaro av storm.
Sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen."

Till nästa gång... vila lite.
Tjingeling!

Den 21 september sätter det igång igen... Elitserien i ishockey förstås!

Den här säsongen tror jag mina pojkar i Djurgården är redo. Det är ju hela åtta år sen sist. Sist de vann SM-guld var 2001. Nu är det dags igen. (och jag struntar fullkomligt i vad vissa HV-fans tror och tycker om det. Jag står med mina pojkar i vått och torrt och överger dem aldrig!)

Enda kruxet är väl att hitta ett sätt att hänga med i Elitserien så här på andra sidan jordklotet.

Till nästa gång... le.
Tjingeling!