igår var jag och Mitsuko och tittade på en massa lägenheter men företagsmäklaren vi var hos var det lite si och så med så jag valde att dissa dem fullständigt när jag kom hem.

Istället gick jag idag på eget bevåg in på en annan fastighetsbyrå som jag ser varje dag när jag går till skolan och frågade om de hade några bra lediga lägenheter. Den kvinnan jag fick prata med var jättebra och trots att jag har långt kvar på min japanska så lyckades jag att göra mig själv förstådd och förstod nästan allt vad hon sa. Det hela slutade med att vi åkte och tittade på fyra lägenheter som alla (utom sista) var bra, men det var särskilt en som jag fastnade för. Dels för att den var billig (med japanska mått mätt) och dels för att den ligger i ett bra område som är behändigt när man inte har bil men ändå vill handla mat, åka till skolan och jobbet och så. Så innan jag gick ut därifrån reserverade jag den lägenheten (de går åt som smör i solsken här så det är ett måste om man inte vill att någon annan ska sno den för en) och hoppades på att SMK och NSKK skulle hålla med mig. Och tur för mig så gjorde de det.

Så idag är jag glad. Känns skönt att ha en lägenhet (nästan i alla fall, det finns ju fortfarande saker som kan gå fel innan kontraktet är skrivet så jag vill inte riktigt ropa hej än....) plus att jag faktiskt är lite stolt över mig själv att jag lyckades detta med min begränsade japanska. Tur att fastighetskvinnan var så bra, hon förtjänar nog hälften av berömmet.

Ute spöregnar det men det bryr jag mig inte om.

Till nästa gång... håll tummarna för att lägenhetstjosanhejset ska gå igenom.
Tjingeling!