stopp i huvudet
I fredags hade jag ytterligare en migränattack... dålig sömn, rejält lågtryck, stressigt och ytterligare en orsak var anledningen... efter det har huvudet inte riktigt hämtat sig.
Men igår sov jag gott och idag är jag trött och hoppas på att sova gott så jag hoppas att rörmokaren har rensat färdigt uppe i huvudet snart. Fast det är ju inte säkert att det blir något kvar... ;)
Ha det.
Tjingeling
freaky thursday
jag har ju i tidigare inlägg talat om att torsdagarna i skolan inte är de roligaste dagarna. Sista lektionen idag tog alla bottenpriser. Det hade kunnat vara kul och bra, men ack så tråkigt det blev. Vi skulle läsa en japansk gammal berättelse. Problemet var att först skulle vi läsa den tyst för oss själva, sen läste vi den högt tillsammans, en mening var, sen läste läraren om den medan vi svarade på frågor gemensamt och sen läste vi den en fjärde och tack och lov sista gång högt tillsammans och den gången skulle vi göra det med inlevelse som Hattori (läraren) sa. Efter fyra gånger blir berättelsen ganska tradig. Har översatt den till er så ni kan få läsa den också. Och känn er fria att läsa den så många gånger ni vill.... :-)

Till nästa gång... sov gott.
Tjingeling!
vatten över huvudet?
Nu tror ni att jag gjort något vansinnigt vanskligt och högflygande... och för mig är det precis vad det är men för er kanske det bara är en liten struntsak som ni hållt på med i hela ert liv. Hur som haver...
Jag har varit och köpt mig en kassabok. Nu ska det bli ordning och reda på inkomster och utgifter också. Det är ju även ett bra sätt att hålla koll på hur mycket dyrare något blir när valutakursen går ner eller tvärtom om den skulle gå upp (den det tvivlar jag på så som läget ser ut). Det har blivit dyrare än vad ni tror.
Eftersom jag får in min lön på mitt svenska konto tar jag ut en större summa pengar här i Japan med mitt visakort för att slippa uttagsavgiften på 35 kr varje gång. Men som en liten jämförelse kan jag säga att 100 000 yen kostade mig ca 5715 kr när jag kom hit, igår när jag tog ut samma belopp fick jag betala 9267 kr för 100 000 yen. Det har alltså blivit ca 3552 kr dyrare per 100 000 yen. I Japan är inte 100 000 yen särskilt mycket om man tänker på en månads levnadskostnader... det räcker inte särskilt långt. Vem hade kunnat ana att jag skulle få en så rejäl lönesänkning när jag bytte jobb och flyttade till Japan?
Så på förekommen anledning har jag alltså lovat mig själv att föra kassabok så att jag inte behöver svälta i slutet på månaden när jag väl flyttar härifrån om två månader. (Det innebär alltså att jag har två månader på mig att öva och få in rutin att skriva upp alla inköp stora som små i min lilla bok.) Tips på hur jag lyckas mottages gärna.
Till nästa gång... må gott
Tjingeling!
det börjar bra
Men, det är nu jag känner att jag kommer in i den kritiska fasen. Jag känner mig trött och fantiserar om att ta mig en sovmorgon... bara en... men det gäller att hålla fast vid den nya rutin man vill ha när man får såna tankar, för ett enda litet snedsteg och man förlorar allt... och måste börja om igen.... Så ställ mig gärna till svars för det här ska jag klara.
Annars har inte dagen varit något speciellt, det gamla vanliga. Fast jag har köpt bussbiljetter till Kyoto till när Frida kommer (visst blir ni imponerade över att jag är ute i så god tid!) och sen har jag tittat på priser på de olika sevärdheterna. Måste ju impa lite på Frida. (du får gärna skriva en utförlig kommentar om du impad du faktiskt blir av min organisatoriska förmåga Frida, bäst att göra det nu innan jag hinner blanda ihop och strula till allt... hi hi)
Nu ska jag sova. Det tycker jag att du också ska göra.
Tjingeling!
kvartsamtal
annars har det inte hänt så mycket, matlagningsfrenesin har fortsatt fast den här gången var rollerna ombytta det var jag som lärde ut en svensk maträtt till Mitsuko. Det blev gammal hederlig korvstroganoff. Måste ju välja maträtterna jag lär ut noga så att det blir svensk husmanskost som inte är alltför krånglig (eller äcklig, typ kåldolmar). Sen hade jag också lovat att göra kokosbollar/chokladbollar eller vad ni nu kallar det för. Men havregryn är inte riktigt lika vanligt här som hemma i Sverige (eftersom de odlar ris här och inte havre och sånt) vilket innebar att vi fick åka till en särskild brödaffär för att få tag på havregryn och när jag på hemvägen fick höra hur mycket det kostat höll jag på att storkna. 500 g, alltså ett halvt kilo kostade 790 yen. Det är 73 svenska kronor!!! Hade jag vetat det innan hade jag aldrig gått med på att baka kokosbollar. Det är inte klokt. Hemma kostar väl 2 kg typ 15 spänn eller nåt, eller hur? Tur att jag inte äter havregrynsgröt till frukost, då hade det blivit dyrt...
Till nästa gång... laga någon god svensk husmanskost.
Tjingeling!
en smått och gott dag
Dagen började med att jag tog en skön sovmorgon, hade i lugn och ro min morgonandakt. Sen städade jag rummet. Efter det löste jag korsord. Tja, sen var klockan bara lunch.
Eftermiddagen spenderade jag med att spela alfapet, prata med Frida, göra en massa pappersarbete som bara legat och väntat på att jag ska få energi. (Jag tillhör ju inte de mest organiserade här på jorden vilket innebär att pappersarbete tar låååååång tid för mig att göra, därav att jag ofta lägger undan det till en annan dag). Idag fanns energin så nu är det inte ett papper kvar varken på skrivbordet eller på golvet. Skönt. Ja, sen fick jag även idag lära mig en ny maträtt. Den är egentligen från Kina från början men äts ofta i Japan. Gyoza heter den. Mums!
Efter det satte jag mig och gjorde lite halleluja-grejer. Sen kollade jag igenom morgondagens lovsånger och psalmer så att jag förstår vad jag sjunger. Så ringde pappa och sen kom jag på mig själv med att sitta och skriva rent noterna till en av julsångerna jag tog ut i julas men som jag aldrig kom till att renskriva. Nu är det gjort.
Ja, jag har hunnit med både smått och gott idag, men nu är klockan efter midnatt så jag ska väl ta och dra undan överkastet och krypa ner under täcket.
Till nästa gång... gör lite smått och gott, det är fascinerande hur mycket man hinner göra då.
Tjingeling!
efter en god natts sömn...
När jag sen kom hem från skolan så hade Mitsuko lovat att lära mig en japansk maträtt som heter Okonomiyaki, även kallad japansk pizza. Varför har jag ingen aning om för det liknar inte pizza alls. Det är särskilt mjöl, ägg och vitkål som bas och sen kan man lägga till lök, bacon, eller vad man vill och så steker man det. Sen har man på majonäs och en särskilt supergod okonomiyaki-sås och så lite krossad nori (alger). Det är jättegott! Jag måste ju lära mig lite olika japanska maträtter nu innan jag flyttar härifrån. Två månader kommer att gå som i ett nafs om jag inte passar mig.

Till nästa gång... prova på att laga något du inte gjort förut. Det kan bli succé.
Tjingeling!
värst hittills
ikväll har jag värsta migrän-anfallet hittills. Ingen medicin hjälper, varken svensk eller japansk. Så nu ska jag snabbt gå och lägga mig innan jag kräks.
Ha det!
lokal värmebölja
Sen var det ju skolan och idag var det prov, de är inte särskilt blodiga men jag var trött så det var svårt att hålla sig vaken.
När jag äntligen kom hem på kvällen och öppnade dörren till mitt rum slog värmen mot mig. Jag har nämligen ett litet el-element som jag kan sätta på om kvällarna och ibland på morgnarna om det är riktigt rått och kallt, vilket det var imorse. I brådskan på morgonen idag (för jag var verkligen sen med allt trots att jag faktiskt gick upp i tid) så hade jag glömt stänga av elementet som stått på hela dagen, plus att jag har både förmiddagssol och eftermiddagssol in genom mina fönster. Det var 35 grader varmt på rummet!
Först skulle jag vara värmesnål och inte öppna fönstret för att kanske spara på värmen till senare på kvällen, men jag höll på att krevera så jag var tvungen att öppna fönstret och låta den 10 gradiga luften balansera temperaturen i mitt rum som led av lokal värmebölja. Tja, så kan det gå om man inte ser upp...
Till nästa gång... håll dig lagom varm, då mår man bäst :)
Tjingeling!
asleep in the light
jag är en periodare när det gäller musik och den senaste tiden har det framför allt varit två skivor jag lyssnat mest på. Den ena är Relient K och den andra är Keith Green. Det finns en sång av Keith Green som alltid tar tag lite extra i mitt hjärta. Den är så aktuell, texten är en sån utmaning till oss i kyrkan och om vi inte antar den utmaningen, ja då är vi illa ute. Sången heter "Asleep in the light" (vill du lyssna på den klicka på den gröna kursiverade titeln för att följa länken). Jag klistrar även in texten här.
All the people sinking down
Don't you care, don't you care
Are you gonna let them drown
How can you be so numb
Not to care if they come
You close your eyes
And pretend the job's done
"Oh bless me Lord, bless me Lord"
You know it's all I ever hear
No one aches, no one hurts
No one even sheds one tear
But He cries, He weeps, He bleeds
And He cares for your needs
And you just lay back
And keep soaking it in,
Oh, can't you see it's such a sin?
Cause He brings people to you door,
And you turn them away
As you smile and say,
"God bless you, be at peace"
And all heaven just weeps
Cause Jesus came to your door
You've left him out on the streets
Open up open up
And give yourself away
You see the need, you hear the cries
So how can you delay
God's calling and you're the one
But like Jonah you run
He's told you to speak
But you keep holding it in,
Oh can't you see it's such a sin?
The world is sleeping in the dark
That the church just can't fight
Cause it's asleep in the light
How can you be so dead
When you've been so well fed
Jesus rose from the grave
And you, you can't even get out of bed
Oh, Jesus rose from the dead
Come on, get out of your bed
How can you be so numb
Not to care if they come
You close your eyes
And pretend the job's done
You close your eyes
And pretend the job's done
Don't close your eyes
Don't pretend the jobs done
Come away, come away, come away with Me my love,
Come away, from this mess, come away with Me, my love.
med en smak av svensk jul
idag fick jag äntligen ändan ur vagnen och lovade Mitsuko att hon skulle få en matlagningsfri dag. Jag har lovat ända sen innan jul att jag skulle laga Janssons frestelse och eftersom mamma skickat ansjovis på posten med alla julklappar så hade jag allt jag behövde (ansjovis här är väldigt dyrt och burkarna är väldigt små...)
Min mamma är expert på att laga Janssons (det är bara att fråga min lillebror så bekräftar han det dirket) så att laga Jansson är lite nervöst för kan det verkligen bli lika bra som mammas? Men beväpnad med mammas recept så lyckades jag faktiskt och min japanska familj älskade den. Allt tog slut, till och med de lite småbrända kanterna slukades med god aptit. Men om den var lika god som mammas låter jag vara osagt men... Äpplet faller inte långt från trädet, eller hur när det man brukar säga? : )
Så mitt i januari har jag lagat en smak av svensk jul. Mums! Första gången jag ätit Janssons i januari.
Till nästa gång... ät något gott.
Tjingeling!
senil innan 30
av en slump upptäckte jag att jag inte hade publicerat det senaste inlägget jag skrev... snacka om senil... men nu ska det i alla fall finnas ute i cyberrymden och jag får ta och göra några minnesövningar så att jag kommer ihåg att trycka på spara och publicera-knappen nästa gång...
*suck*
vinterhajk varje kväll
Häromdagen ville Mistuko spela spel igen och jag sa att jag började bli less på Rummykub. Så idag efter middagen frågade hon med rådjurögon om vi inte kunde åka till Toys'r us och handla något nytt spel. Vem kan säga nej till något sånt? Vi åkte och det blev ett UNO. Spelade kanske tio omgångar och Mitsuko lyckades vinna en... hon kunde inte förstå hur jag kunde vinna så många gånger.... en del har tur i spel... fast jag skulle nog hellre ha tur i kärlek, men vem vet, jag kanske får tur i båda...
23.40 tickar klockan och jag börjar känna hur John Blund kallar mig till sängs så det är väl bäst att lyda, även om det är fredagkväll. Jag kan ju läsa lite i boken (läst mycket, för den är svår att lägga ner).
Tjingeling!
kontrasternas dag
Lektion 3 och 4 heter läraren Hattori och hon pratar konstant och jag är förundrad över hur hon överhuvudtaget hinner att andas. Men till skillnad från Okamoto så tror jag inte att Hattori skulle märka om vi inte var där, hon skulle prata lika mycket ändå (nej, nu var jag elak, riktigt så illa är det inte, men nästan). Man blir jättetrött i huvudet. Och mer än hälften av vad hon säger är bara ordbajs (ursäkta franskan) så det gäller att förfina silningstekniken så man hör det man ska och struntar i resten. Hon har också en tendens att ge massor, och då menar jag massor, av tid till olika skrivuppgifter vi ska göra (hon har läsförståelse med oss... alltså läsa en text och svara på frågor). Idag var jag färdig efter tio minuter och kunde sedan ägna 30 minuter åt att läsa i min sista julklappsbok som jag fick av Bertil och Gerard på SMK (Tre koppar te heter den och även om jag bara läst 100 sidor är jag redan helt fast i den). Tack Bertil och Gerard, mycket uppskattad julklapp hittills. Hattori kommenterade inte ens att jag läste en bok annat än på rasten då hon frågade vad den handlade om... Ja, ja, kontrasternas dag som sagt.
Så har min lilla skrivare/kopiator/scanner kommit och den fungerar perfekt. Hade en hel del att skriva ut men nu är det klart. Skönt att ha en och att den fungerar.
Tjingeling!
Ps Jessica jag vet inte om jag är ett språkorakel, skulle snarare kalla mig grammatiknörd. Men tack alla för gratulationerna.
still going strong
Betygen kunde inte bli bättre, A i alla delmoment. Stipendiet fick jag för god prestation under hösten. Trodde att man bara skulle få ett litet intyg (de gillar såna här i Japan) men det visade sig att man även fick 5000 yen. Inte illa, så nu är ju skrivaren betalad till hälften. Tänk så saker kan lösa sig ibland. Jag kanske ska fortsätta vara student resten av livet, eftersom jag verkar kunna det hyfsat i alla fall.
Men visst är det underligt att jag kan må så gott av att få ett papper där det står lite bokstäver på (jag pratar om betyget nu) när jag egentligen är mot betyg. Betyg så sent som möjligt i skolan så man slipper stämpla barn alldeles för tidigt. Det är min åsikt. Det måste finnas alternativ till betyg i lägre årskurser. (jag vet att jag riskerar att få på moppo av en massa lärare nu, men jag tar chansen för det är så jag tycker.)
Problemet nu är bara att behålla betygen. Det är nästan enklare att få ett lägre betyg så har man något att jobba för. Nu måste jag upprätthålla en standard och det är så mycket svårare... fast återigen, vad bryr jag mig om betyg... hello, paradoxernas land, here I come!
Till nästa gång... tänk på något hos dig själv som du är stolt över.
Tjingeling!
Japan är konstigt
Detta ställer till problem för mig när jag ska köpa skrivare till datorn. Jag har ju med mig min dator från Sverige. Men, som jag bittert fått erfara så är inte skrivare som säljs i Japan kompatibla för andra system än de japanska. Det spelar ingen roll att min dator är av märket Toshiba (alltså en japansk dator från början) den pratar svenska och det förstår inte japanska skrivare. Har varit inne i flera butiker men inte en enda skrivare i någon av dem passar ihop med min lilla dator. *suck* Tur att man har Kenjiro, han skickade iväg ett mail till HP:s kontor här i Japan och undrade om de möjligtvis hade någon skrivare som var kompatibel. Och det hade de!!!! Så efter mycket om och men så har jag äntligen kunnat köpa en skrivare. Visserligen över nätet men ändå. Det funkar ju det med. Fast det är klart, jag ska väl inte ropa hej förrän jag kommit över ån... skrivaren är ju inte installerad och provkörd än, den kommer på torsdag så vi får se då...
Det var allt för idag.
Tjingeling!
Ps. Har blivit ytterligare parti rummykub med Mitsuko och Akari och sista gången idag vann äntligen Mitsuko! Hon ler hela tiden och lär säkert drömma bra drömmar inatt :)
ledig dag
Jag har hör och häpna gjort min japanskaläxa i lugn och ro...
sen har jag läst mest hela tiden. I höstas läste jag första delen i en japansk manga och har sedan dess köpt fortsättningsdelarna av just den serien. Även om det inte riktigt är min stil så har jag fastnat i intrigen och idag har jag hunnit läsa ut de två näst sista delarna. Kvar är bara sista delen, upplösningen... det är spännande värre. Boken ligger på byrån, vi får se om jag lyckas att hålla mig eller om det kommer bli en sån kväll/natt då jag inte går och lägger mig förrän boken är utläst... Är så nyfiken på att se om de goda eller de onda vinner. Man kan ju aldrig så noga veta vad som är ett vanligt slut i japansk manga... (eftersom det är den första jag läser)
Till nästa gång... läs något, man har kul och ibland till och med kan man lära sig ett och annat. (även om japansk manga inte riktigt läses för kunskapsutökandets skull)
Tingeling!
en citat-dag

Så länge resorna är korta och vistelsen temporär är skillnaderna intressanta och spännande, kanske själva motivet för resan. Det är när den nya platsen blir permanent som perspektivet plötsligt ändrar sig. ...
Hur kan jag tysta mitt hjärta
som kastas mellan norr och söder?
Kan rekommendera boken (om du gillar tankeböcker) och även hennes sommarprogram i P1 från 2006 (vet inte om det går att hitta på nätet)
Längtan hem är ibland väldigt stark och ibland märker jag den inte alls. Men det är väl som det ska, mitt perspektiv har ju plötsligt ändrat sig... det gäller att hålla ut. Idag är en bra dag, ingen hemlängtan, får hålla fast vid den så länge det går så jag orkar .
Till nästa gång... delar med mig av ett av mina favoritcitat som har funnits i mitt huvud den senaste veckan. Det är både roligt och sant: "jag är fläckvis intelligent".
Tjingeling!
ännu en lördag
Sen när familjen kom hem fick jag för första gången träffa deras son Yuhichiro som är här över helgen. Vanligtvis bor han i Kyoto där han jobbar. Han kom egentligen sent igår kväll men vi har lyckats gå om varandra hela tiden och kunde således inte heja på varandra förrän till middagen idag. Trevlig och typiskt japansk.
Sen åkte vi till ett shoppingcentrum runt halv nio-snåret... ja, japaner är konstiga, det tycker jag med, vi kom inte hem förrän 22.30. Men jag behövde köpa ett par nya gympadojor för mina var ju trasiga... så jag följde med på denna sena shoppingrunda. Men mer än skor blev det inte den här gången (inte för mig i alla fall).
Den här dagen börjar lida mot sitt slut och jag ska dricka färdigt mitt te som står och väntar på mig på bordet.
Till nästa gång... ta det lugnt, stress tjänar ingen på.
Tjingeling!
hoppas tiden går fort
I övrigt så ser jag fram emot en långhelg. Det är nämligen nationell helgdag på måndag. Det är myndighetsdagen, eller vad man ska kalla det på svenska. I Japan blir man myndig när man fyller 20 år och varje år har man alltså en helgdag då man firar alla årets 20-åringar. De träffas, klär sig i kimono och vad mer vet jag inte, jag är ju 20+10 år snart så jag får inte vara med. Men jag stannar nog hellre hemma ändå och tar det lugnt.
Tjingeling!
bekännelse
Nu kommer min bekännelse... jag skåpäter. Men inte vad som helst utan knäcke. Det roliga är att jag faktiskt har knäckebrödet i garderoben i en låda på mitt rum. Och när jag i vanliga fall skulle bli sugen på godis eller glass eller nåt blir jag numera sugen på knäcke (för det finns ju inte här i Japan... det jag har nu skickade mamma i julas).
Jag ska väl vara glad för att mitt skåpätande gäller något så fiberrikt och nyttigt som knäcke, annars hade jag nog varit illa ute :) Så jag är inte särskilt orolig för mitt beteende, än. Vi får väl se hur illa däran jag är när jag har ätit den sista knäckemackan i paketet. Undrar om det finns knäcke-avvänjningskliniker? ifall det blir aktuellt... hi hi hi
Till nästa gång... ät något gott, det är mums!
Tjingeling!
Ps. Fidde, hur kan du tro att jag skulle vara trött på skolan? Jag har väl alltid velat vara den eviga studenten... host, host... skolan är för tillfället ett nödvändigt ont.
tick tack
Imorse var det en sån dag. Problemet var bara att jag inte hann att göra allt som jag skulle innan det var dags att cykla iväg till tåget. Medan sekundvisaren obarmhärtigt tickade framåt försökte jag att få färdigt det som var tvunget innan jag i ilande fart skulle trotsa naturlagarna ner till staionen.
Men jag behövde inte riskera livet för rätt var det var tittade jag på klockan och insåg att jag redan missat tåget och att nästa inte gick förrän 50 minuter senare. Så det var bara att slå av på takten och i lugn och ro ta mig till tåget efter en halvtimma.
Naturligtvis kom jag sent till skolan, typiskt. Sen förstår jag inte riktigt hur det kunde ta 20 minuter att gå från tåget till skolan när det i vanliga fall bara tar 15 minuter och idag försökte jag ju skynda mig på.... förklara det om ni kan.
Till nästa gång ska jag försöka komma upp i tid.
Tjingeling!
tillbaka till framtiden
så var vinterlovet slut och jag var idag tillbaka i min stol längst bak till vänster i klassrummet på språkskolan. Tillbaka till det som ska hjälpa mig med framtiden. Det var skönt att vara tillbaka och få lite vardag igen, kul att träffa klasskamraterna men samtidigt väldigt surrealistiskt att sitta där igen och försöka vara god och flitig student.
Tror jag måste be och få en kopia på min födelseattest så jag kan kolla om jag verkligen fyller 30 i år eller om jag fyller 10... ibland känns det som om jag regriderat ordentligt tillbaka till skolåldern... Men jag får väl försöka att njuta av fördelarna av att vara barn igen dvs slippa städa, laga mat (mer än ibland), tänka på hushållsgrejer... fast det ska bli skönt att få flytta till egen lägenhet snart och få tillbaka mitt eget liv och min egen vardag, rå mig själv lite.
Pga att jag alltså tvingats upp tidigt idag och tvingats använda hjärnan lite extra så är jag trööööött! Därför gott folk ska jag krypa till kojs, kanske läsa ett kapitel i en av julklappsböckerna och sen låta John Blund föra mig till drömmarnas land för ett par timmar. Oh, så skönt det ska bli.
Till nästa gång... sov gott!
Tjingeling
volleyboll
Kul var det också när barnen som var med försökte dra pappa över golvet... de tog i och lyckades säkert flytta honom flera centimeter...



Till nästa gång... ut och rör på dig lite, det är bra för både kropp och själ.
Tjingeling!
fast i spelträsket

för ett tag sen återupptäckte jag en spelsida på nätet där man kan spela Alfapet mot andra som är ute i cyberrymden. Det är oerhört vanebildande, men oj så roligt. Jag försöker ju rättfärdiga mig själv med att det är ju bra att jag tränar på svenskan nu när jag inte pratar det så ofta (host, host, satte visst något i halsen... :P )
Fast idag har det blivit lite väl mycket, klockan är 17.50 och det är i stort sett det enda jag har gjort idag, nästan (har gjort lite annat också, men inte mycket...) Men jag har bättrat på min ranking lite i alla fall.... jag vet jag är patetisk, fast så tänker jag på Fidde och hur många timmar han sitter framför Guitar Hero och Fotball Manager och så mår jag bättre igen, hi hi.
Till nästa gång... spela någon spel, det är kul och allmänbildande (på ett sätt eller annat)
Tingeling!
Gott Nytt Ko-år!
Dagen började sådär men har bara blivit bättre. Skönt när dagarna går åt det hållet istället för tvärtom. Bara därför känner jag mig positiv och levererar härmed dagens toppar.
Dagens topp-poäng är som följer:
Sötast: Kanade och Hana, de två små kimonoklädda systrarna på nyårsgudstjänsten i förmiddags.

Varmast: mina japanska morföräldrar som behandlar mig som ett barnbarn. Det är gott när man saknar sin egen lilla mormor.
Roligast: att jag vann tre gånger av tre på Rummykub :) sista gången var bäst för då trodde Mitsuko att hon skulle vinna men jag tog henne precis före. Skadeglädjen... tänk att den kan vara så rolig ibland :)
Tja, det får vara allt för idag. Till nästa gång... vilka är dina sötast, vackrast, varmast och roligast för dagen? ibland är det bra att räkna upp dem.
Tingeling!