torsdagar är verkligen kontrasternas dag i skolan. Lektion 1 och 2 heter läraren Okamoto och hon är bra men hon har ett rasande tempo. Det är knappt man hinner skriva första bokstaven i det hon nyss sagt förrän det är dags för nästa grammatiska förklaring. Och det är inte så att man bara kan ägna sig åt att skriva utan rätt vad det är så ställer hon en fråga som hon riktar till en speciell person. Det gäller att vara med annars fattar man ingenting, eller i alla fall mycket mindre än vanligt. En gång tänkte jag på annat och fick skämmas när frågan kom till mig och jag inte hade en aning om vad jag skulle svara eller ens vad hon hade frågat (fast skämdes så mycket gjorde jag inte, man får ta sånt ibland helt enkelt, skyller på att jag är disträ... måste lära mig det ordet på japanska...) 

Lektion 3 och 4 heter läraren Hattori och hon pratar konstant och jag är förundrad över hur hon överhuvudtaget hinner att andas. Men till skillnad från Okamoto så tror jag inte att Hattori skulle märka om vi inte var där, hon skulle prata lika mycket ändå (nej, nu var jag elak, riktigt så illa är det inte, men nästan). Man blir jättetrött i huvudet. Och mer än hälften av vad hon säger är bara ordbajs (ursäkta franskan) så det gäller att förfina silningstekniken så man hör det man ska och struntar i resten. Hon har också en tendens att ge massor, och då menar jag massor, av tid till olika skrivuppgifter vi ska göra (hon har läsförståelse med oss... alltså läsa en text och svara på frågor). Idag var jag färdig efter tio minuter och kunde sedan ägna 30 minuter åt att läsa i min sista julklappsbok som jag fick av Bertil och Gerard på SMK (Tre koppar te heter den och även om jag bara läst 100 sidor är jag redan helt fast i den). Tack Bertil och Gerard, mycket uppskattad julklapp hittills. Hattori kommenterade inte ens att jag läste en bok annat än på rasten då hon frågade vad den handlade om... Ja, ja, kontrasternas dag som sagt.

Så har min lilla skrivare/kopiator/scanner kommit och den fungerar perfekt. Hade en hel del att skriva ut men nu är det klart. Skönt att ha en och att den fungerar.

Tjingeling!

Ps Jessica jag vet inte om jag är ett språkorakel, skulle snarare kalla mig grammatiknörd. Men tack alla för gratulationerna.