ni vet hur det är med saker man inte har... man VILL ha dem. Det är många saker som finns i Sverige som inte finns här i Japan och som jag kan längta efter massor.

Nu kommer min bekännelse... jag skåpäter. Men inte vad som helst utan knäcke. Det roliga är att jag faktiskt har knäckebrödet i garderoben i en låda på mitt rum. Och när jag i vanliga fall skulle bli sugen på godis eller glass eller nåt blir jag numera sugen på knäcke (för det finns ju inte här i Japan... det jag har nu skickade mamma i julas).

Jag ska väl vara glad för att mitt skåpätande gäller något så fiberrikt och nyttigt som knäcke, annars hade jag nog varit illa ute :) Så jag är inte särskilt orolig för mitt beteende, än. Vi får väl se hur illa däran jag är när jag har ätit den sista knäckemackan i paketet. Undrar om det finns knäcke-avvänjningskliniker? ifall det blir aktuellt... hi hi hi

Till nästa gång... ät något gott, det är mums!
Tjingeling!

Ps. Fidde, hur kan du tro att jag skulle vara trött på skolan? Jag har väl alltid velat vara den eviga studenten... host, host... skolan är för tillfället ett nödvändigt ont.