medan hela familjen åkte iväg på morgonen valde jag att stanna hemma och komma ikapp med lite uppgifter från skolan. Varje år gör de nämligen en klasskatalog och mina klasskamrater bad mig att göra framsidan till vår avdelning i katalogen. De frågade baserat på att de sett mig kladda lite på ett papper (de vet inte vad de gav sig in på....) i alla fall jag fick ju prestationsångest även om jag tackade ja och har dragit på uppgiften in i det längsta. Jag har vetat vad jag velat måla hela tiden men inte riktigt lyckats att tro på att jag klarar av det. Men idag struntade jag i alla tankar och satte mig och målade bara. Teckningen var ju tvungen att vara svart-vit så det blev den också från början... Så här blev det:

tja sen kom familjen hem runt fem-snåret och vid sex åkte vi till Kenjiros mamma och skulle äta nyårsmiddag vilket i Japan innebär bovetenudlar. Men väl där slog melankolin till igen och jag kände mig ensam och längtade hem till alla er. Vi åkte hem vid 22, tydligen så är inte 12-slaget något man firar här. Det firade jag istället med mig själv under en lyktstolpe för jag kände för att gå ut och ta en promenad när vi kom hem, för att rensa huvudet från tankar. (tyck inte synd om mig, det var självvalt)

Till nästa gång... ge inga nyårslöften du inte kan hålla, det ger bara dåligt samvete.
Tingeling!

hos frisören blir man fin
finare än hos någon annan
man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i pannan
med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören
ingenstans blir man så fin
som hos frisören

Om ni inte redan lyckats klura ut det med hjälp av galenskaparnas sång så har jag varit hos frisören idag. Det är alltid lite nervöst att gå till en ny frisör, man vet ju inte om man blir tvungen att gå omkring med en scarf på huvudet ett par veckor efter eller inte (det har hänt mig en gång). Men idag hade jag tur, hon som klippte mig var duktig. Först schamponering, ooooh så skönt det är, somnade nästan. Sen själva klippningen, sen fick jag huvudmassage... DET NI!!! sen blev jag attackerad av hårblåsar från alla håll. När det var dags att föna håret torrt kom nämligen frisörens assistent och hjälpte till. De tog varsin halva av huvudet och blåste håret torrt med varsin hårblås. Det var smått hysteriskt, fick bita mig i läppen för att inte skratta. Snacka om att bli väl omhändertagen och uppassad!

Sen har vi ätit kuru-kuru sushi. Det är helt vanlig sushi fast på en restaurang där sushin kommer på löpande band (därav kuru-kuru) och man tar de man vill ha. När man ätit färdigt och ska betala räknar de hur många tallrikar man har på bordet och tar betalt efter antal. Gott och roligt, lagom snurrigt.

Till nästa gång... gör något snurrigt, det är ganska kul

Tingeling!

Ps. jag har också hunnit med att hjälpa Mitsuko med att sy ett pianoöverdrag och en matsalsbordsduk idag. Hon har fått för sig att bara för att min mamma är expert på att sy så är jag det med... tur att det bara var raksöm idag och inga blixtlås eller något annat konstigt... :P

idag har det varit stora städdagen för alla i huset. Jag vaknade av att alla, Mitsuko, Kenjiro, Akari och Shizuka höll på att putsa fönster... jag antar att de skulle ha putsat fönstren i mitt rum också om jag inte bodde här, men jag orkade inte putsa fönster så de är fortfarande ogjorda, en annan dag kanske. Jag vet jag är hemsk. Men jag städade i alla fall rummet. Det behövdes kan jag säga. Nu får jag inte handla mer saker för jag har ingenstans att lägga dem. Men alla julklappar har i alla fall stuvats in på olika ställen så nu är det rent och snyggt.

Men oj vad dammigt det är här i Japan. Det är helt otroligt vilka stora dammråttor det blir på bara någon dag. Så dammsugaren är framme ganska ofta. Sådär roligt tycker ju jag som inte är den som tycker bäst om städning, men en nödvändighet om jag ska kunna andas. Så jag kommer att bli väldigt duktig på att städa när jag bor här.

Efter förmiddagens städhysteri har jag tagit det lugnt, läst ut en av julklappsböckerna och tagit fram nästa. Det är skönt och roligt att läsa.

Till nästa gång... fundera på det här citatet från Einhorns bok Medmänniskor: "Om det inte är min uppgift att vara medmänniska - vems uppgift är det då?"

Tingeling!

godkväll på er allihopa,
eller hos er kanske det inte har hunnit bli kväll än, men ändå.

Idag försov jag mig för första gången, det var ju så skönt att ligga kvar och snooza en stund, problemet var bara att jag inte tryckte på snooz-knappen utan på stäng av-knappen vilket resulterade i att Mitsuko knackade på dörren kl 10 och undrade om jag var färdig för att åka till gudstjänsten (den börjar 10.30). Jag var ju inte riktigt färdig, såvida man inte kan gå till kyrkan i pjamas med håret åt alla håll och oborstade tänder... som tur var hade in Akari orkat upp heller så vi tog den andra bilen och anlände kyrkan något sent men inte orförskämt sent... :P så kan det gå när inte haspen är på.

Sen har jag medverkat i gudstjänst hemma i Sverige idag... via telefon förstås men det var kul. Det är trevligt att ha stödförsamlingar där hemma som tänker på en ibland då och då, det värmer.

Tja, resten av kvällen vet jag inte vad jag ska göra... lägga mig tidigt kanske så jag orkar upp imorgon... (fast känner jag mig själv så lär jag sitta uppe alldeles för sent idag med...)

Till nästa gång... andas, det är nödvändigt.
Tjingeling!

En familj firade jul varje år med ett födelsedagskalas för Jesus. En extra stol sattes vid bordet som en påminnelse för familjen att Jesus var där. En tårta med ljus och sjungandet av "Ja må han leva" uttryckte familjens glädje över Jesus närvaro. Ett år på juldagens eftermiddag frågade en av besökarna, som kommit för att hälsa på, den femåriga lilla flickan: "fick du allt du ville ha i julklapp?" Efter en stunds tvekan svarade hon: "nej, men så är det ju inte min födelsedag heller."

Idag ska jag snacka på ett ungdomsmöte. Temat är "Jesus önskelista: ditt hjärta". Han behöver inte guld och rökelse och myrra, även om han fick det. Det han verkligen vill ha är våra hjärtan, varje dag, året runt, hela hjärtat.

Till nästa gång... låt hjärtat va med, allt du gör beror på det...
Tingeling

Idag vaknade jag och kunde fortfarande andas ur båda näsborrarna, nästan i alla fall. Men, hostan var värre... som den alltid brukar vara på morgonen. Jag satte mig framför datorn och tyckte synd om mig själv, tänkte efter ett tag att jag i alla fall kunde spela lite julmusik, det är ju trots allt julafton. Efter en CD satte jag på nästa jul-CD och så fortsatte det. När jag till slut kom fram till min senast inköpta jul-CD men Diana Krall (hon är jazzmusiker) kunde jag inte annat än att känna lite julstämning. Jazz får mig alltid på bra humör. Och då slog det mig att jag skulle bestämma mig för att göra den här julaftonen ändå. Jag satte mig vid pianot och skrev ner sången jag skulle sjunga på kvällen. Mitsuko tittade frågande på mig om det verkligen var så lämpligt att jag åkte ikväll... jag sa att jag var frisk...

Väl på julgudstjänsten sprayar jag näsan med nässpray och ber en bön att rösten ska hålla (micksladden var för kort och jag var tvungen att sjunga akustiskt... lätt med en hes halvförkyld hals...) slår ner tangenterna och börjar sjunga. Rösten håller och hostan håller sig borta (i alla fall under sången).

Men det som verkligen blev ett budskap för mig ikväll var inte att jag faktiskt kunde vara med, eller att jag kunde sjunga, eller att jag är helt feberfri idag, utan det var när Kanade, en 7-årig flicka går fram för att läsa julevangeliet. Hon har med sig pappa pastorns Bibel att läsa ur. Den japanska Bibeln är tjock, mycket tjockare än den svenska, även med Apokryferna i... och vi ser hur hon kämpar med att orka hålla Bibeln samtidigt som hon ska försöka hålla fingret vid texten hon ska läsa. Då går Kenjiro fram, sätter sig på huk framför henne och bär upp Bibeln underifrån. Det kunde ha sett roligt ut (och det gjorde det också) men för mig blev det en predikan.

För tillfället är min Bibel (läs tillvaro) lite för tung för att både bära och samtidigt kunna hålla fingret där jag är så jag hamnar rätt. Men då har andra kommit, satt sig på huk och stöttat upp min tillvaro så att jag kan fokusera på att följa fingret där jag är. TACK alla ni som finns där för mig, i bön, tanke och handling. Love you!

Frustrationen och problemen jag skrev om igår har inte försvunnit, men jag har fått lite julfrid för ett tag och den tänker jag utnyttja till max, vila upp mig så att jag kan stötta någon annan nästa gång.

Till nästa gång... ha en underbar julafton, njut av familj, vänner, god man och glatt budskap.
Tjingeling!

idag är jag feberfri, säger jag i alla fall. Tempen visar på 37,7 grader Celsius och det vägrar jag se som feber. Så nu är det bara att bli av med snuvan och hostan. Tycker själv att det var väldigt smart av mig att ta med mig nässpray för annars hade jag dött av syrebrist för länge sen. Finns inte ett hål kvar i mina bihålor känns det som. Men, men, det var steget framåt, tro det eller ej.

Två steg bakåt blev det när jag kom på mig själv med att tänka hur skönt det vore att strunta i alltihopa och bara åka hem till Sverige igen. Visst jag har tänkt det förut, men det här var första gången jag verkligen kände det i magtrakten också. Skit!!!! Måste hitta tillbaka till inspirationen, kallelsen, och känslan av att jag faktiskt fortfarande är pastor, det som Gud kallade mig till att vara. Men ingen här tillåter mig att vara pastor och jag orkar inte kämpa längre. Hur ska jag kunna bli en del av en grupp kollegor om de vägrar att räkna med mig, Tror de ärligt att de kan ignorera mig i ett-ett och ett halvt-två år medan jag pluggar japanska och sedan vända som på en femöring och börja se mig som en jämbördig kollega? Jag har svårt att tro det. Hade kanske varit bättre att göra det här året med språkinlärningen i Sverige på ett universitet hemma så att jag bara behövde kompletteringsplugga när jag kom hit... var är ljuset i slutet av tunneln? Mina ögon är för trötta för att se något.

Önskar att jag hade min gamla mentor Carin här, hon var alltid så bra att prata med. Hon hade inte alla svaren men hon kom i alla fall ihåg att fråga hur jag mådde och hur det gick för mig. Hon lyssnade och hon gav stöd. Om det är någon distrikts-människa som läser det här, sluta aldrig med mentorer för nyutexade pastorer, det betyder mycket att ha någon att stöta och blöta med.

Nu ska jag sluta dra ner er i träsket. Imorgon är det ju jul! Ni har ledigt! Här är det bara vanlig arbetsdag. För mig blir det väl ytterligare en dag när jag flår näsan för att den snorar så mycket. Suck!

Tjinge.... äh, det är inte värt det. Ha det.

eller östfronten är det kanske här.

Lär gårdagens inlägg (förutom paket-biten) så har du dagen i ett nötskal.

idag har jag inte gjort mycket. Vaknade med feber så jag stannade i sängen och där har jag förblivit resten av dagen, om man bortser från tre gånger då jag var tvungen att gå på dass och koka lite te.

Fick ett stort paket med julklappar från mamma, mormor och kusinerna idag. Det lyste upp tillvaron lite, förutom att jag blev helt genomsvett av att öppna kartongen så nu måste jag vila lite till... surprise... mitt liv är ett svart hål för tillfället.

Hoppas eran dag bli bättre än min varit.

Kram (bacillfri förstås)
Tingeling!

Ps. tack till alla er som skickat julkort och julpaket, ni anar inte hur mycket det värmer att få något i brevlådan med mitt namn på. Ett kuvert att hålla i handen och att öppna, det är guld värt. Så TACK alla ni som tänkt på mig konkret på det sättet!

Back to bed... again...

Tack för pepptalk men det blev katastrof! Tänk er 40 väldigt livliga ungar, deras föräldrar en nervös svensk som försöker att prata japanska... inte lyckat (enligt mig, andra påstår annat... men det kändes inte bra, kunde liksom inte ha kontakt med folket ute i bänkarna för att jag var för bunden av de japanska tecknen på pappret... ) Fast det är klart att de verkade ha lyssnat i alla fall för de klarade av frågesporten jag hade efteråt på det jag hade sagt. Inget är så bra motivation som lite godis :) (har jag för höga förväntningar kanske... skulle inte vara första gången i så fall... typiskt.)

Ytterligare en faktor kan ju vara den att när jag kom hem och tog tempen insåg jag att jag inte var riktigt så frisk som jag intalat mig själv att jag var... det var varmt och kallt om vartannat och nu är jag väldigt trött... får väl krypa tidigt till kojs igen... börjar bli trött på det här nu...

Tur att man har vänner som man kan prata med. Frida, du är bäst! Tycker såååå mycket om dig. Synd att inte du också har en kallelse till Japan, allt skulle bli så mycket lättare då.

Tingeling!

Ps, tycker om er andra med, men just idag är Frida bäst :)

ja, feberfri idag (tror jag i alla fall för jag har mått bra och därför vägrat att ta tempen utifall jag skulle bli motbevisad...) men fortfarande lite halsont och hosta plus att näsan börjar rinna lite smått...

men jag är ju den eviga optimisten så jag har sagt att jag kommer på söndagsskolans julavslutning i Okayama kyrka imorgon.

Men det är inte om jag ska vara sjuk eller inte som gör mig nervös (jag har ju bestämt mig för att vara frisk) utan att jag i ett svagt ögonblick lovat att jag ska göra rubbet på japanska... det blir första gången utan tolk... jag har skrivit ner allt, in till minsta tecken, men är fortfarande nervös... Plus att jag väljer att göra det den gången det blir som mest folk, de räknar med 60 pers ungefär och det är mycket med japanska kyrkmått mätt... men men någongång måste jag ju börja prata japanska lite mer offentligt, imorgon är väl en lika bra dag som någon annan (hoppas jag).

Nu ska jag lägga mig och få min skönhetssömn så att inte optimisten får fel och måste stanna hemma imorgon.

Till nästa gång... gör något du tycker är läskigt men som skulle vara bra för dig. Det är bra att vara lite modig ibland.
Tingeling!

symptom: feber (38,4 grader), halsont och hosta, samt känningar i näsan.
diagnos: feberinfluensa

jag misslyckades med uppdraget att hålla mig frisk. Typiskt! Nu får vi hoppas att jag hinner bli frisk till på lördag, annars blir det inte roligt.

Särski lt tack till en församling på västkusten som skickade julklapp innehållande blåbärssoppa bland annat, det sitter fint nu när man helst inte vill svälja alls. Glider ner lätt.

Ska väl krypa ner i sängen igen och titta på en film eller nåt (nåt som är lätt att sova till... kanske Step brothers, eller vad säger du Fidde? :P ) Har blivit genomsvett bara av att skriva det här inlägget... so back to bed. New mission: bli frisk till lördag.

Tingeling

nästan alla runt omkring mig är förkylda eller sjuka på något sätt och jag har gått omkring och tänkt att bacillerna ska få tag på mig snart med. Jag vill inte vara sjuk!

Men ikväll har det hänt... jag känner pirr i halsen och det gör ont när jag sväljer. På med yllekofta och vira halsduk runt halsen, dricka te i mängder och vila så mycket som möjligt (även om det sista kommer bli lite svårt med tanke på att det är jultider vilket betyder massor att göra i kyrkvärlden).

Stackars mig! Det är nu man vill ha mormor som yttepyttar lite med en :) men, men, ni kan väl tycka synd om mig i en sekund eller så...

Till nästa gång... håll er friska, det ska jag försöka att göra.
Tingeling

jag har noll inspiration för att skriva något längre inlägg idag. Det har varit en bra dag.
Har varit på julavslutning på Hanas förskola.
Har målat lite.
Har lagat fiskgratäng till familjen.
Har varit på ett café där en vän hade lite "julkonsert".

En lagom dag, både vila, arbete, kreativitet och njutning av musik. (kan man verkligen säga så? äh, ni vet vad jag menar).

Med hopp om bättre inspiration imorgon.
Tingeling.

(isogashii = busy, upptagen, stressig) Idag har det varit en fullpackad dag kan man säga.

Först var det naturligtvis kyrkan och gudstjänst, men vi hade också städdag i kyrkan vilket innebar städning från topp till tå. Alla fönster putsade, alla möbler ut och avdammade så att golvet kunde polishas eller vad det nu heter... alla lådor i kök och andra rum tömda och rengjorda skräp kastat m m... snacka om städning. Det ska vara fint till jul och nyår (den japanska seden är att städa hela huset innan nyår). Sen iväg och handla mat för vi skulle ha Sukiyaki/jul-party.

Jag föreslog nämligen för typ två veckor sen att vi skulle bjuda in lite andra utlänningar och bjuda dem på Sukiyaki eftersom det är så gott och det nappade Mitsuko på så hon bjöd in lite folk. Vi hade supertrevligt, käkade, pratade, hade andakt, pratade, skrattade, sjöng, pratade, pratade och pratade. Det är sååå skönt att kunna prata utan att behöva tänka på vad det är för ord man ska använda.

Tja, och nu är klockan 23.05 och dagen börjar lida mot sitt slut. En mycket trevlig 3e advent, men jag är trött som bara den. Tur att jag har lov nu och kan sova hur länge jag vill imorgon!!!!

Om idag var isogashii så ska imorgon vara hima (ledig).

Till nästa gång... skratta tillsammans med någon du tycker om, det förgyller vardagen (eller söndagen).
Tingeling.

Idag packade hela familjen Oka (jag inräknat) in sig i bilen och åkte på äventyr till storstaden Kobe. Vi skulle till IKEA...

Det är ganska fascinerande hur jag kände mig som hemma så fort vi klev innanför dörrarna, allt är ju exakt som hemma i Sverige, så för omväxlingens skull fick jag ge råd och instruera familjen om hur man skulle göra. Det var skönt som omväxling.

Trippen till Kobe innebär också att...

Nu har jag jul,
här i mitt rum.
Julen är kommen hopp trallalalala.
Tima i ring dansar omkring, dansar omkring!

Nej vars, jag dansar kanske inte i ring, men det känns väldigt skönt att ha fått lite julmys på rummet. Köpte mycket ljus... och lite megastora julgranskulor som hänger ner från taket.

Efter IKEA gick vi en sväng på stan och det var packat med folk, jag menar mellandagsrea upphöjt till 10. Men det spännande var att jag för första gången inte kände total panik över att inte veta var mobben av folk tar mig utan jag var tillräckligt lång för att kunna se över huvudet på många. Inte som hemma i Sverige där jag hoppas att massan tar mig dit jag vill för jag inte ser ett skvatt. Det var också skönt för omväxlingens skull. (plus att jag idag för första gången i mitt liv fått använda frasen "...det är jag som har långa ben...")

Imorgon är jag det tredje advent och nu är jag redo. Nu får han komma, barnet i krubban!

Till nästa gång.... mys!

Tentorna är avklarade.

NU ÄR DET VINTERLOV!!!!!!

Tingeling

idag var första dagen av två på terminstentorna... det gick bra (hoppas jag)
men eftersom imorgon är sista skoladagen innan vinterlovet och det är lucia på lördag så bestämde jag mig för att baka lussebullar. Mamma hade ju så snällt skickat saffran på posten så det fanns ju egentligen ingen ursäkt till att inte hålla på lussefika-traditionerna och klasskamraterna blir förhoppningsvis glada.

Lussekatterna blev bra, gula och goda som de ska vara. Fast Mitsuko och Akaris första kommentar var att "de är ju inte söta". Japanskt godis/kaffebröd är väldigt sött kan jag tala om. Men desto fler lussebullar till mig! Mums. Fast jag tvivlar på att de kommer äta mindre av dem för det... gottegrisarna! (klirr... hoppsan dags att byta fönster i glashuset igen...)

Mitsuko hade också bestämt att vi skulle äta Temaki-sushi idag för att muntra upp mig och Shizuka som båda har sluttentor. Det är en form av sushi som man gör själv, man tar ett nori-blad och lägger på det man vill av grönsaker och rå fisk och rullar ihop. Te=hand och maki=rullad, så helt enkelt handrullad sushi. Gott vill jag lova.

God middag och god efterrätt. Nu får vi hoppas att dagen och morgondagen kantas av gott resultat på hjärnområdet också.

Till nästa gång.. ät något gott, det mår magen bra av!
Tingeling.

Igår när jag gick ner för att borsta tänderna m m innan jag skulle gå och lägga mig ser jag hur Mitsuko drar fram en massa grenar, löv, kottar mm och ska sätta igång och binda en julkrans (de skulle binda julkransar i kyrkan idag och hon ville ha ett visningsex). Men, eftersom jag inte kunde vara med idag för att jag som en flitig student går i skolan så frågade jag och jag fick vara med och göra en krans. Det fick jag. Det var roligt, alltid kul att skapa, och det blir en särskild gemenskap när man "arbetar" tillsammans. Fast klockan tickade iväg rätt rejält och jag kom i säng alldeles för sent. Men vi blev färdiga och hann till och med att dokumentera händelsen...


Jag övertygade henne om att man visst kunde göra en oval krans, och visst blev hennes fin! Jag gjorde en liten krans för jag var lite osäker på om jag skulle lyckas överhuvudtaget, det fanns ju inget granris och materialen var ju helt annorlunda... men jag blev ändå hyfsat nöjd med min. Fast mest nöjd blev jag förstås över att få ha så kul som vi hade (vi skrattar väldigt mycket ihop jag och Mitsuko) den sena timman som det blev igår.

Till nästa gång... skapa något, det är kul att se det växa fram.
Tingeling!

Här i Japan finns det en affär som heter Daiso, eller 100 en-shop, alltså 100 yen-affären. Det innebär att allt i affären (nästan) kostar 100 yen alltså typ 10 kr. Och de har allt och då menar jag allt, det är inte klokt.

På väg till skolan går jag förbi den största Daiso-affären i Okayama, den har fem våningar med mer eller mindre användbara prylar. Men det är farligt att gå in för man vet aldrig vad man kommer ut med. Man kan vara så säker på att man kommer ut med mer grejer än man tänkt, det är ju sååå billigt, och faktiskt helt ok kvalité för det priset (i alla fall de grejer jag har handlat). Fast när man alltid kommer ut med mer än man ska så får man se upp.

Därför var jag mäkta stolt över mig själv när jag idag gick in i affären för att köpa en särskild pärm, insåg att de inte hade pärmen, och lyckades gå ut utan att passera kassan (och nej, jag snattade inte heller). Fast det var svårt (inte att inte snatta utan att inte handla något) och jag fick hålla armarna hårt utmed sidorna på vägen ut och blicken fäst rakt fram för att inte frestelserna skulle bli för stora.

Ha ha, karaktärsdaning, det är vad det är att gå runt i Daiso.

Till nästa gång... köp något som du mår bra av, det behöver inte vara dyrt...

Tingeling!

Imorse när jag vaknade var det kallt, och då menar jag KALLT INNE I MITT RUM!
Härom veckan köpte jag en termometer för att jag ville kunna övertyga mina känselnerver om att de bara överreagerade när de sa att det var kallt, men imorse visade termometern på 9 grader celsius. Det är inte mycket (ingen mental inbillning alltså) och näsan var som en isbit... ville verkligen inte krypa ur värmen under täcket. Det är väl bara att vänja sig, jag är glad att jag har en flanellpjamas och en fleecepjamas, vi får väl se om det går så långt att jag måste ha båda på mig samtidigt när jag sover :)

Det var kyla-biten, nu till knarket...

Jag har inte haft ont i huvudet och migrän så ofta någonsin som jag har haft sen jag flyttade hit. Janne, den andra missionären här sa att det bara var att vänta med tanke på hur mycket hjärnan får jobba så här i början, om en 10 år ungefär ska den nog ha lugnat ner sig. Man får så bra uppmuntran ibland... :/ Men i alla fall, det gör att jag knaprar panodil, alvedon, magnecyl koffein och i stort sett de flesta vita piller jag kan få tag på för att jag inte ska behöva gömma mig under täcket och be att jag inte ska kräkas... Ni kan väl tycka lite synd om mig?... nej vars, det är jobbigt när värken väl är där, men som sagt, det kan ju inte hålla på för evigt och ser man på det från den ljusa sidan så är det ju bara ett bevis på att hjärnan fungerar! eller?...

Ha det!

det är mycket som är upp och ner den här julen, det känns lite konstigt faktiskt. Jag menar, inte för att jag är särskilt bunden vid traditioner och så, men i år blir jag ju inkastat i ett advents- och julfirande som jag inte har en aning om eller ens kan välja själv.

Bara för att ta exempel på saker som är upp och ner:
*jag har fortfarande sommarjackan på när jag cyklar till stationen - jag menar det har jag nog aldrig haft 2 advent i Sverige någonsin.
* inget julbord - här äter de jultårta
* ingen snö - *snyft*
* jul är vanliga arbetsdagar- det är ju ett buddistiskt land...
* inga juldekorationer eller adventsljusstakar i fönstren - allt ligger nerpackat i lådor i Ann-Christins källare, plus de kör inte med adventsljusstakar här... ett buddisktiskt land var det ju...
* det gör Okayama tågstation väldigt upp och ner för de spelar julmusik hela dagarna nu för tiden. Men jag tror inte att de är så noga med att det är julmusik för det verkar som om de resonerar som så att alla kristna sånger hör till julen (i alla fall om jag ska dra slutsats från repertoaren jag hört de senaste veckorna) Fast det är trevligt att komma ut från tåget och kliva in i en stor tågstation och höra hur "Halleluja"  och "Jesus, our Saviour"  ljuder ur högtalarna.
* till och med juldekorationerna på stationen är upp och ner.... se själva! hi hi


*men det som är mest upp och ner är att jag har absolut noll julstämning och det har nog inte hänt någon gång förut, jag har varken positiv eller negativ julstämning (och jag brukar alltid ha lite av båda)... Det är helt upp åt väggarna upp och ner!

Men, men, vad är väl en bal på slottet... (fast det blir ju inte bättre av att alla så snällt frågar om jag inte saknar mina vänner och min familj extra mycket nu när det närmar sig jul...) tråkig, förfärlig och alldeles underbar...

Nej, nu ska jag rycka upp mig, upp och ner är bra ibland och vem vet med lite extra syre upp till hjärnan (eller ner hur det nu blir när man är upp och ner) så kanske jag kommer på en helt genial idé till julen som gör den fantastisk...

Till nästa gång... uppskatta de du har omkring dig, man vet aldrig när du får chansen nästa gång.
Tycker om er!
Kram

121 verb i 6 olika former
80 adjektiv i 5 olika former
80 kanji, skriva, läsa och veta betydelsen av (flera betydelser och flera sätt att läsa....)
12 kapitel grammatik
plus en hel massa "vanliga" glosor

det är vad jag kommer att roa mig med den kommande veckan. På torsdag och fredag har vi nämligen terminstentor...

så idag har jag spenderat dagen med att trycka in verb, imorgon lägger vi till adjektiven... sen får vi se hur det går med resten.

I Gamla Testamentet i Biblen (Predikaren 12:12) står det:

"För övrigt, min son, ta varning:
det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,
och flitiga studier gör kroppen trött. "

Killen som skrev predikaren visste vad han snackade om... jag är helt slut!

Imorgon tänder vi ett ljus till...

Tingeling!

så är det äntligen fredag igen. Jag har lyxat till det och köpt en liten påse chips som jag ska äta under tiden jag tittar på någon bra film (och nej Fidde, det blir inte Step brothers...). Påsen innehåller 50g chips och det är ungefär så stora alla påsar är, inga 300g-påsar här inte. Inte underligt att alla japaner är så smala. De äter lite och dricker te med något i som hämmar fettupptagningen eller påskyndar metabolismen eller nåt. Jag har smakat det och det smakar inte gott så jag dricker det vanliga teet. (Här dricker vi ju kallt te till maten och inte vatten som man ofta gör i Sverige). Fettupptagningen struntar jag i och metabolismen kan jag ju inte göra särskilt mycket åt eftersom jag inte har någon sköldkörtel... men jag är glad för det. (nu kommer säkert något av er som är medicinskt kunnig tala om för mig att jag visst kan påverka min metabolism och för all del, upplys mig, men jag kommer inte att börja dricka den smörjan i alla fall, den är alldeles för bitter och äcklig, ja mamma, jag skrev äcklig, för det är den!)

Eeeh, nu vet jag inte riktigt var jag hamnade någonstans i mitt resonemang om att det äntligen var fredag... men i alla fall... i helgen ska jag ta det lugnt, planera lite julgudstjänster med Akari och hon och jag ska ha hand om musiken, ska väl börja tänka på vad jag ska säga också, ska vittna.... (fast det blir nog lite budskap i det också men det får ni inte tala om för pastorerna här för då får jag skäll. Missionsföreståndaren har nämligen förbjudit mig att predika så länge jag pluggar språket, men om jag inte får berätta om vad jag tror på så kommer jag att vissna och det vill jag inte, så jag smygpredikar lite med täckmanteln att jag vittnar för det är ok för missionsföreståndaren) (jag vet att han bara vill mig väl och inte vill att jag tar ut mig, men det måste ju finnas balans i allt...) (mycket parenteser det här, men så blir det när man kommer från ämnet) Så det är ju lika bra jag struntar i ämnet och slutar.

Hoppas att ni får en bra helg.
Till nästa gång, ha en kanonfredag! Det är alltid roligt.
Kram

jag tror att Gud blev lite distraherad när han skapade mig så han glömde att lägga till disciplin bland mina egenskaper... Jag menar, jag försöker och försöker men lyckas alltid på ett eller annat sätt att bli distraherad. Förstår inte varför!???...

Den här veckan har jag verkligen varit dålig på att göra min japanskaläxa i tid (vi har inlämningsuppgifter varje dag) vilket har resulterat i att jag sitter i klassrummet innan första lektionen och tvärskriver i det jag tror är rätt svar. Visst det funkar, men frågan är hur mycket jag lär mig på det. Så igår kväll bestämde jag mig för att komma upp ordentligt och inte läsa eller göra något annat onödigt innan jag gjort inlämningsuppgiften. Den skulle göras som nr 1 och sen var jag fri att disponera tiden som jag ville innan jag skulle åka...

Jag kom upp i tid, åt frukost och duschade utan större dröjsmål och satte mig vid skrivbordet. Då kommer jag på att böckerna fortfarande ligger i väskan som står på andra sidan rummet. I mitt huvud fungerar logiken så här... jag tänker "hm, för att hämta väskan måste jag resa på mig för att sedan sätta mig igen, då kan jag lika gärna kolla mailen först så sparar jag lite tid." Eeeeeh, syntax error!!!!! Ni kan säkert gissa vad som hände sen... det blev lite bråttom innan jag skulle åka...

Om någon lyckas uppfinna ett sätt att tillsätta lite disciplin till en förvirrad hjärna med underlig logik så säg till, jag ställer till och med upp som mänsklig försökskanin om ni kommer över en professor som gör en studie om ämnet!

Vi ska se om jag lyckas uppbåda så pass mycket disciplin att jag sätter mig och gör dagens inlämningsuppgift så fort jag publicerat det här... chansen är inte stor... men kanske... :-)

Till nästa gång... Om du skjutit upp något i minst en vecka, gör det nu, det är lika bra, annars glömmer du något annat!

Tjingeling!

för varje dag som går i skolan inser jag hur viktigt det är med bra lärare. Vi har fyra lektioner om dagen (eftersom jag bara går halvdagar) varje dag har vi två lärare (alltså de första två har en lärare och de sista två har en annan). Den lärare som har hand om vår klass heter Nakashima och hon har lektioner med oss varje dag utom fredag och jag kan säga att inte ens om man lägger ihop alla de andra lärarna (vi har alltså sju lärare till utöver Nakashima) blir de lika bra som Nakashima är. Hon är helt otrolig på att lära ut så man förstår, hon har tålamod som en ängel, vet hur hon ska göra undervisningen rolig och är bara helt enkelt i sitt esse när hon får undervisa. Jag är så glad över att ha henne som lärare för det gör till och med kanji-lärandet roligt. Det skulle lätt kunna kännas tungrott och helt omöjligt men hon får oss att tro på att vi kan. Och visst är väl det en av de viktigaste egenskaperna hos en bra lärare att de kan få sina elever/studenter att tro på att de kan lära sig och klarar av det som vid första anblicken verkar omöjligt?!

Jesus var ju också lärare och han hade verkligen den egenskapen. När jag läser Bibeln och läser om Jesus så känns det som om jag växer, det känns som om orden han talade för en si sådär 2000 år sen ger mig mod och kraft och inspiration att göra det som jag själv inte tror att jag klarar av. Och det bästa av allt är att han är med mig när jag prövar, jag behöver aldrig stå själv. Här finns det så mycket att lära sig, mer än jag klarar av... själv... men tillsammans med Jesus vet jag att vi kommer att klara det.

That's all folks.
Till nästa gång.... försök att ge styrka till någon som behöver lite extra för stunden.
Tingeling.

vaknade
åt frukost
duschade
pluggade till provet
åkte till skolan
skrev prov
lektioner
handlade julnoter
åkte hem
åt middag
tittade på film
drack te
läste
gick och la mig
sov gott (förhoppningsvis)

See ya

vi har bara ett liv... hur ska man hinna med allt? hur ska man välja rätt? hur ska man leva?

idag är en lite down dag, tanken slog mig bara helt plötsligt oförberett allt som automatiskt valdes bort när jag valde att flytta halvvägs över jordklotet. Hur lär man sig att leva med besluten man tar? Missförstå mig inte nu, jag ångrar inte att jag lyssnade på Gud och flyttade hit (så pass mycket har jag varit med om att jag vet att Gud har bästa kollen) men det är inte lätt och en del av det som var svårt i Sverige blir så mycket svårare här. Att hitta vägen igenom, att bli bekant med den nya omgivningen, att hitta gläntan i skogen som man bara kan njuta av... så mycket, så lite, så lätt, så svårt. Det enda som är.  Det enda som finns att göra. Låta livet levas.

this life, my life, how do I live it?
pure
honest
wholeheartedly
this life, my life, how do I make it?
meaningful
sincere
bearable
this life, my life, how do I choose it?
where?
when?
why?
this life, my life... how?

Nu ska jag sluta grubbla...
Tjingeling.