medan hela familjen åkte iväg på morgonen valde jag att stanna hemma och komma ikapp med lite uppgifter från skolan. Varje år gör de nämligen en klasskatalog och mina klasskamrater bad mig att göra framsidan till vår avdelning i katalogen. De frågade baserat på att de sett mig kladda lite på ett papper (de vet inte vad de gav sig in på....) i alla fall jag fick ju prestationsångest även om jag tackade ja och har dragit på uppgiften in i det längsta. Jag har vetat vad jag velat måla hela tiden men inte riktigt lyckats att tro på att jag klarar av det. Men idag struntade jag i alla tankar och satte mig och målade bara. Teckningen var ju tvungen att vara svart-vit så det blev den också från början... Så här blev det:

tja sen kom familjen hem runt fem-snåret och vid sex åkte vi till Kenjiros mamma och skulle äta nyårsmiddag vilket i Japan innebär bovetenudlar. Men väl där slog melankolin till igen och jag kände mig ensam och längtade hem till alla er. Vi åkte hem vid 22, tydligen så är inte 12-slaget något man firar här. Det firade jag istället med mig själv under en lyktstolpe för jag kände för att gå ut och ta en promenad när vi kom hem, för att rensa huvudet från tankar. (tyck inte synd om mig, det var självvalt)

Till nästa gång... ge inga nyårslöften du inte kan hålla, det ger bara dåligt samvete.
Tingeling!