Idag vaknade jag och kunde fortfarande andas ur båda näsborrarna, nästan i alla fall. Men, hostan var värre... som den alltid brukar vara på morgonen. Jag satte mig framför datorn och tyckte synd om mig själv, tänkte efter ett tag att jag i alla fall kunde spela lite julmusik, det är ju trots allt julafton. Efter en CD satte jag på nästa jul-CD och så fortsatte det. När jag till slut kom fram till min senast inköpta jul-CD men Diana Krall (hon är jazzmusiker) kunde jag inte annat än att känna lite julstämning. Jazz får mig alltid på bra humör. Och då slog det mig att jag skulle bestämma mig för att göra den här julaftonen ändå. Jag satte mig vid pianot och skrev ner sången jag skulle sjunga på kvällen. Mitsuko tittade frågande på mig om det verkligen var så lämpligt att jag åkte ikväll... jag sa att jag var frisk...

Väl på julgudstjänsten sprayar jag näsan med nässpray och ber en bön att rösten ska hålla (micksladden var för kort och jag var tvungen att sjunga akustiskt... lätt med en hes halvförkyld hals...) slår ner tangenterna och börjar sjunga. Rösten håller och hostan håller sig borta (i alla fall under sången).

Men det som verkligen blev ett budskap för mig ikväll var inte att jag faktiskt kunde vara med, eller att jag kunde sjunga, eller att jag är helt feberfri idag, utan det var när Kanade, en 7-årig flicka går fram för att läsa julevangeliet. Hon har med sig pappa pastorns Bibel att läsa ur. Den japanska Bibeln är tjock, mycket tjockare än den svenska, även med Apokryferna i... och vi ser hur hon kämpar med att orka hålla Bibeln samtidigt som hon ska försöka hålla fingret vid texten hon ska läsa. Då går Kenjiro fram, sätter sig på huk framför henne och bär upp Bibeln underifrån. Det kunde ha sett roligt ut (och det gjorde det också) men för mig blev det en predikan.

För tillfället är min Bibel (läs tillvaro) lite för tung för att både bära och samtidigt kunna hålla fingret där jag är så jag hamnar rätt. Men då har andra kommit, satt sig på huk och stöttat upp min tillvaro så att jag kan fokusera på att följa fingret där jag är. TACK alla ni som finns där för mig, i bön, tanke och handling. Love you!

Frustrationen och problemen jag skrev om igår har inte försvunnit, men jag har fått lite julfrid för ett tag och den tänker jag utnyttja till max, vila upp mig så att jag kan stötta någon annan nästa gång.

Till nästa gång... ha en underbar julafton, njut av familj, vänner, god man och glatt budskap.
Tjingeling!