idag har jag varit i Hiroshima tillsammans med familjen Oka. Vi var bland annat i heian koen (fredsparken) där de har minnesmuseum och annat över atombomben som föll över Hiroshima kl 8.15 den 6 augusti 1945.

Jag kan säga att jag belv lika illa berörd av att gå omkring i minnesmuseet som jag blev när jag var i ett av koncentrationslägren. Hur kan människan vara så grym? Och det är också de små detaljerna som gör det hela så avskyvärt. På muséet kan man bland annat läsa korrespondens mellan Einstein och myndigheterna, även de olika regeringarna emellan. Jag reagerade särskilt på ett brev där de diskuterade oron över att de vanliga bombningarna över Japan skulle förstöra Hiroshima och Nagasaki så mycket att de inte skulle kunna se hur mycket atombomben förstörde. Så vad gör de? Jo, de slutar upp med att bomba de två städerna så att de lättare ska kunna mäta förstörelsen ett par veckor senare. Helt sjukt!

Och av Hiroshima efter bomben var det ingenting kvar, endast skelettet av en byggnad vars ruiner står kvar än idag som ett tecken på det vansinne som rådde under 2a världskriget (på båda sidor).

En annan sak som berörde mig extra djupt var att ett par av väggarna var fulla med telegram. Borgmästaren i Hiroshima har sedan katastrofen skickat ett telegram, varje gång ett land gjort kärnvapentester, och vädjat dem att sluta. Det var många telegram kan jag lova... och så vitt jag vet har ingen hörsammat vädjan än. Det är tragiskt.

Turen runt i museet var känslosam, jag fick blinka bort tårarna mest hela tiden, men också så viktigt att vi inte glömmer bort hur grym människan kan bli om vi inte ser upp. Koncentrationsläger och atombomber är bara två exempel. Sen har vi självmordsbombare, blood diamonds, maktkamper, pengagirighet... listan kan göras lång. Och jag har bara ett svar på alla grymheter - älska. Älska andra som dig själv. Se på människor ur Guds ögon. Kort och gott våga kärlek framför allt annat.

Det blev kanske ett litet deprimerande inlägg idag, men det känns så viktigt att vi inte glömmer bort såna här saker. 2a världskriget var ett antal decennier sen, men vi har krig och våld idag som visar på samma grymhet. Vi behöver handla och visa att vi inte håller med om vissa människors grymhet.

Till nästa gång... våga älska lite mera.
Tjingeling!

efter tre dagar tillsammans med överaktiva barn mellan 10-12 år är jag äntligen hemma.

Det var hysteriskt, roligt, öronbedövande.
Brist på sömn, överflöd av mat och härligt avsvalkande bad i havet.

Som ett helt vanligt barnläger skulle man kunna säga, fast lite annorlunda.

Är supertrött efter att ha varit enda ledaren i ett rum med sex (dryga...) 12-åringar. Det var lite småsvårt att säga till dem att det var dags att sova, att de skulle vara tysta, att de inte skulle springa in i andra rum... tur att jag låg närmast dörren så jag liksom spärrade den rent fysiskt med kroppen. Kan man inte uttrycka sig med ord får man använda kroppsspråket :)

Hursomhaver, trots trötthet var det ett roligt läger och kul att få uppleva mitt första japanska läger.

Till nästa gång... ska jag ladda upp lite bilder från lägret, men jag är för trött för att leta efter kameran nu,
Tjingeling!

den här dagen har varit lång, fullpackad och gått från Murphy's law till härlig kväll. (för er som undrar Murphy's law är typ en olycka kommer sällan ensam, om en sak går fel, går allt fel) Men låt oss börja från början... och då får vi gå tillbaka till igår kväll.

Jag var väldigt trött igår kväll för jag har inte kunnat sova ordentligt de senaste veckorna. Så eftersom jag skulle predika tänkte jag gå och lägga mig hyfsat i tid. När kl var 03.30 hade jag fortfarande inte somnat... kl 6 ringde sen väckarklockan och jag vägrade gå upp. Eftersom allt i stort sett var klart kunde jag unna mig att sova en timma till (även om jag visste att det skulle bli lite stressigt) Går upp och gör mig iordning bara för att inse att jag tänkt fel med tågtiderna och vips fick jag ytterligare en halvtimma som jag kunde sätta mig i soffan och ta det lite lugnt på.

Cyklar i godan ro till tågstationen och sätter mig och väntar på perrongen. Då slår det mig plötsligt varför jag hade ställt väckarklockan så tidigt... jag skulle träffa mig tolk kl 9 och var därför tvungen att ta ett tåg som gick en timma tidigare än vanligt. När jag inser detta är klockan redan 9.03 och jag utbrister högt utan att tänka mig för "crap" (engelska för "skit också") varpå övrigt folk på perrongen stirrar lite underligt på mig...

Ringer tolken och ursäktar mig på telefon medan jag i mitt stilla sinna skakar på huvudet åt min egen förvirring. När jag anläder Kojima (som samhället kyrkan ligger i heter) är tåget fem minuter försenat (som om jag inte var nog sen redan innan) och så har det dessutom börjat spöregna förstås. Med fullt i händerna och paraply över huvudet försöker jag att gå så fort jag kan till kyrkan för att bli så lite blöt som möjligt. Men tji fick jag när en bil susar förbi och kör i en vattenpöl varpå jag blir helt genomdränkt. Så en timme sent och blöt som en dränkt katt störtar jag in i kyrkan och hoppas att Murphy's lag ska sluta att gälla... Det är inte mindre än ett under att jag lyckades predika så att folk förstod vad jag menade. Gud är god.

Sen hem, fick leverans av böcker och cd jag beställt från Amazon. Jippie!
Sen till familjen Oka där det blev kvällsmat.
Sen bönegrupp som belv så lyckad och bra.
Sen hem till lägenheten igen och packa inför barnlägret jag ska på imorgon. (blir borta till på onsdag).

Till nästa gång... försök undvika Murphy's lag, den ställer bara till en massa.
Tjingeling!

idag har jag fått en inte så ovanlig arbetsskada men på ett annorlunda sätt...

Inför morgondagens predikan (som kommer att innehålla en liten skrivövning) har jag varit och handlat 60 blyertspennor som behövde vässas... Ni kan ju gissa hur mina fingrar såg ut efter det uppdraget var slutfört... Inte nog med att de var svarta av blyerts, de var också fulla av blåsor. Att få blåsor tillhör väl inte en pastors vanligaste arbetsskador men de är ju ganska vanliga i andra yrken. Men jag har inte hört talas om att man fått det av att vässa för mycket pennor förut. There's a first for everything I guess... :)

Men nu är pennorna vässade och  klara och jag kan lungt köra min lilla övning imorgon. Temat för predikan är "Jesus går förbi - vad gör du då?"

Till nästa gång... må gott
Tjingeling!

igår och idag har liksom matlusten gjort uppror mot allt vad ris heter och längtat efter svensk sommarmat. Det hela gick så långt att jag igår handlade 2 dl creme fraiche för 48 kr så att jag kunde göra svensk, god, hemgjord potatissallad. Det var gott vill jag lova, det enda som saknades var grillen... men det är lite för varmt för att sätta igång med något sånt (plus att jag inte har någon grill...)

Men suget efter svensk mat tog inte slut med potatissalladen utan idag har jag trots värmen stått vid spisen och gräddat pannkakor. Det var varmt men ooh så gott :)

Ibland kan det bli lite väl mycket ris... är ju van vid lite mer variation :) Men då får man ta lite såna här svensk mat-hysterier trots att det kan bli lite dyrt. :P

Till nästa gång... njut av svensk sommarmat, den är ju så god.
Tjingeling!

Nu är det bara en dag kvar innan jag har tre veckors sommarlov från skolan. Hurra!

På måndag blir det att dra iväg på ett tre-dagars barnläger till ungdomsgården i Ushimado. Blir nog väldigt varmt, men trevligt och ev lyckas jag ta ett och annat dopp i havet. :) Men innan dess ska sista skoldagen, lunchträff med vänner på lördag och predikan på söndag klaras av.

Tjingeling!

skulle vilja hitta en håla, krypa in och sova ett halvår...

zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz..................

idag är det nationell helgdag, en ledig dag som jag höll på att missa.

Det är tur att man har kollegor. Janne, den andre svenska missionären här, ringde igår för att vi ska ha en liten träff i veckan. Han säger då att alla dagar utan måndag funkar... jag undrar varför... för att det är nationell helgdag!

Jag hade timmarna innan suttit och grämt mig över att helgen var slut och att jag var tvungen att gå upp tidigt och dra iväg till skolan... tänk om Janne inte ringt, då hade jag åkt dit ändå... och då hade mitt humör varit allt annat än soligt skulle man kunna säga.

Men, nu är jag härligt upplyst och spenderar måndagens förmiddag med att lugnt filosofera över livet. Ska väl se om jag kan komma fram till en text att predika över på söndag...

Till nästa gång... missa inga lediga dagar, de är viktiga.
Tjingeling!

"Om du alltid gör som du alltid har gjort kommer du alltid att få det du alltid har fått."

Tjingeling!

P.s Elisabet: Anders kanske har rätt, men det är inte lika roligt att låna som att köpa, inte på långa vägar :)

Har länge gått och retat mig på bokhyllan i vardagsrummet. Hur otroligt ful den är och hur dåligt den passar in till resten av möblemanget. Så äntligen fick jag tummen ur och åkte iväg och handlade nya bokhyllor, snörade fast dem på pakethållaren och cyklade (lite vingligt) hem i spöregn. Nu är de ihopmonterade och efter en liten omöblering i vardagsrummet står de nya bokhyllorna perfekt och böcker och skivor fyller dem tll brädden. Kan någon förklara för mig hur det kan vara så att böcker verkar dras till mig, jag förstår inte...

När jag var färdigt men fortfarande oduschad och svettig efter byggande, flyttande och städande ringer det på dörren och utanför står Jehovas vittnen. Fast när jag sa att jag var kristen frågade en av killarna "so you are not interested?" och när jag svarade nej tackade de för sig och gick. Tänk om det kunde vara lika lätt att få dem att gå hemma i Sverige också!

Sen var det bara att ställa sig och laga lunch för en kompis skulle komma över på lunch. Det blev teriyaki-kyckling. Rätt vad det var när vi hade suttit och pratat en stund kurrar det till i magen igen och det visar sig att vi pratat i flera timmar. Klockan hade hunnit bli sju på kvällen och det var dags att laga lite kvällsmat. Sen när den var uppäten och vi pratat lite till samt tittat på en film var klockan så pass mycket att hon inte tordes åka hem själv. Så det var bara att dra fram extramadrassen och plocka fram extratandborste och en sov-t-shirt så hon kan ligga över här.

Tja, nu ska jag bara titta över predikan inför imorgon lite sen är det nog dags för mig också att nanna. Jackie (min kompis) ligger redan i sängen och sussar...

Till nästa gång... läs en bok, det är bra nöje.
Tjingeling!

saknar alla vänner och familj hemma i Sverige för tillfället. Drömmer mig bort en stund i en massa minnen förknippade med många av er...

Bara ett år kvar ("bara" :/ ...) sen får jag träffa er igen, även om det bara blir på semester.

Tjingeling!

om det skulle bli en ny istid kanske vädret här i Japan skulle bli någotsånär levbart. Jag vet att jag tjatar i oändlighet om vädret och hur varmt och fuktigt det är. Men det är svårt att förstå om man inte är här. Men jag har i ett desperat försök efter förståelse gjort en liten tabell på rådande väderläge på olika platser i världen. Alla siffrorna är väder runt kl 19-20, faktiskt väder för de länder som redan har passerat den tiden och prognos för de länder som ännu har dag hos sig. Regnar det höjs ju luftfuktigheten dramatiskt (logiskt eller hur) och är det soligt eller klart sjunker luftfuktigheten.



Som ni ser så toppar Okayama luftfuktighetslistan med marginal. Förstår ni hur fuktigt det är här nu!!! Värmen går ju att komma undan i skugga eller framför fläkt och ac, men fukten, den klistrar sig fast på huden vad man än gör. Det är nästan ingen idé att torka sig när man duschat för man är snart lika blöt igen... :/

Till nästa gång... njut av friska fläktar för de finns inte här för tillfället...
Tjingeling!

det är utan att överdriva som jag lugnt kan påstå att bara du har en fot inne i detta land så kommer allt annat gå mycket smidigare. Första gången jag ansökte om visum drog det ut en herrans massa på tiden, till och med så att jag blev nervös om jag skulle hinna få det i tid eller inte. När jag kom hit var det oändligt mycket pappersarbete med immigrations-id, bank, post mm, körkortet är en historia för sig, att flytta till egen lägenhet också, kontraktet var färdigt med alla stämplar och underskrifter typ två månader efter att jag flyttat in...

Men som sagt, det är nästan som att det bara är första gången de strular så fruktansvärt. För två veckor sen lite drygt fyllde jag i ansökan om förlängning på visumet. Gick dit lämnade in pappret och idag har jag kunnat hämta mitt nya visum, det tog bara typ tre minuter och jag behövde bara skriva mitt namn en gång. Jag är förbluffad och mycket positivt överraskad. :) Så nu är jag betrodd att få vara i det här landet i ytterligare tre år. Härliga tider!

Till nästa gång... var glad åt det lilla.
Tjingeling!

borde göra en massa saker idag men jag ids inte... känner att latmasken i mig har tagit över fullständigt. Få se om jag lyckas mota tillbaka masken på sin rätta plats och få någonting gjort idag eller inte. Vi får se...

Till nästa gång... lata dig lite.
Tjingeling!

den här veckan har varit minst sagt underlig. Sen i onsdags så har jag av någon underlig anledning inte vaknat av mina väckarklockor och inte heller har jag något minne av att de ens har ringt. Jag var till och med tvungen att prova alarmet en gång för att försäkra mig om att den inte gått sönder.

Först ringer mobilen 05.45, sen ringer en vanlig väckarklocka 06.00 sen ringer mobilen en andra gång 06.03. Jag har alltså tre väckarklockor som går igång och ska försäkra mig om att jag kommer ur sängen. Men efter att ha lyckats försova mig både ons och tors tänkte jag att jag skulle ta till drastiska metoder så jag ställde hela sju (!!!) väckningar till imorse (den vanliga väckarklockan och sex ringningar på mobilen). Jag kan säga att jag vaknade, knappt... satte mig i skräddarställning i sängen och lyckades somna sittandes (fråga mig inte hur jag gjorde...) Som tur var hade vi världens åskväder här imorse så jag vaknade abrupt av en öronbedövande åskknall precis ovanför huset. Då masade jag mig ur sängen.

Jag vet inte vad som hänt, jag brukar alltid vakna av mina väckarklockor... mystiskt.

Till nästa gång... ta en sovmorgon (de frivilliga är bäst och minst stressande)
Tjingeling!

idag ringde min fd japanska värdmamma (hon ser efter mig lite fortfarande även om jag har "flyttat hemifrån") och undrade om hon kunde komma över med lite kvällsmat. Hon hade lagat vårrullar.

"Om du kokar riset så tar jag med mig resten", sa hon och jag tackade ju genast ja naturligtvis. Alltid trevligt att äta tillsammans med någon när man i vanliga fall bara lagar mat till sig själv.

När hon kom lyfte hon fram tallrikar ur en påse med allt färdigupplagt, sallad och vårrullar och så lite misosoppa hade hon naturligtvis också med sig :) Jag la upp ris i våra skålar och bjöd på iste att dricka till. Sen satt vi och pratade ett par timmar om allt möjligt. En trevlig vänding på en kväll som såg ut att bli som en i mängden.

Till nästa gång... gör som min gamla värdmamma, bjud hem dig till någon och ta med dig halva middagen. Det kan bli oväntat trevligt!
Tjingeling!

idag har det varit shopping på hög nivå. Men ingen rolig shopping egentligen utan saker som jag har tänkt länge att jag behöver typ kökshanddukar, en extra hylla att ställa rosten på för att det blir för varmt ovanpå ugnen, mat, plastlåda till mina vintertäcken, ny svalare v-rumsmatta för man svettas om fötterna av att stå på den..., en madrass så att jag kan sova i v-rummet där det finns ac etc. I vanliga fall kan det ju vara lite kul att handla sånt här men inte när man vet att man måste och när man egentligen skulle vilja lägga pengarna på något annat.

Men när allt var inhandlat och jag kände mig lagom grinig, törstig och svetten lackade i pannan bestämde jag mig för att även köpa något som jag tänkt länge, länge, länge att jag vill ha, nämligen en iPod. Efter att ha försäkrat mig om att det fanns svensk eller engelsk meny trots att den köps i Japan plus att den var kompatibel med en dator med svenskt operativsystem (eller vad det nu heter) så slog jag till. Det kändes bra även om den inte var särskilt billig. I ett teknikland som Japan ska man ju köpa Toshiba eller Fujitsu eller nåt men jag ville ha en iPod (och den var faktiskt lite billigare än t ex Sony). Det första jag gjorde var att döpa om den till iTima så att jag vet att det är min :) Visst är den fin?!



Är det här första steget mot en fruktigare tillvaro kanske? Blir den en iMac härefter? vem vet, vem vet? (om de inte vore så dyra skulle jag inte fundera så mycket).

Till nästa gång... köp något du tänkt på länge att du skulle vilja unna dig. Det är du värd.
Tjingeling!

ps. om du inte förstod varför tillvaron skulle bli fruktigare så är det för att iPod och iMac etc görs av ett företag som heter Apple (=äpple).... förklarningen är väl kanske främst tänkt för min lilla mormor :)

... med iste.

Idag har jag köpt ännu en tillbringare med lock så att jag kan förvara ännu mer kall dryck i kylskåpet. Halva kylen består av kalla drycker, iste i två olika smaker, juicer i olika smaker, vatten (för man får inte särskilt kallt vatten ur kran). Dricker som en uttorkad kamel. Andrahandsbelöningen av det är kanske att jag får så mycket motion av att springa och tömma blåsan hela tiden :P

Fick äntligen sova nästan en hel natt inatt. Härligt hur skönt det är att vakna någotsånär utvilad på morgonen. Men det är inte lätt när det är 28-30 grader i sovrummet om natten trots att jag har fönstret öppet och fläkten på. Det blir ju inte svalare av att jag har eftermiddagssol som ligger på sovrumsfönstret och värmer... Funderar stark på att köpa en futon (japansk tjock hopvikbar sovmadrass) och sova i vardagsrummet där jag har luftkonditionering när det blir för jobbigt...

Till nästa gång... drick något svalt och läskande, rinner gott ner i strupen.
Tjingeling!

klockan är kvart över sju på kvällen och jag inser allteftersom pastan mjuknar i kastrullen med kokande vatten att det blir mitt första mål för dagen.

Insåg för en stund sedan när jag satt och msn:ade med Fidde att jag glömt att äta idag. Så jag har levt på den enda brödskiva som jag åt imorse fram tills nu. Magen har inte varit hungrig och huvudet har varit alldeles för trött efter två sömnlösa nätter att det inte tänkt på att laga mat. Så kan det gå...

Men det är ju tur att jag har lite reserver att ta av, svälter ju inte ihjäl av att ha en dag av sån här tankspriddhet... :)

Till nästa gång... glöm inte att äta.
Tjingeling!

... eller kanske inte.

För två veckor sedan kom det en kvinna till församlingen som kommer från Florida i USA. Hon jobbar som engelsklärare lite utanför Okayama. Som vanligt så tussas utlänningarna ihop när det finns fler i ett och samma rum så jag blev satt att hör och häpna tolka predikan åt henne.

Men av någon underlig anledning så gick det hyfsat. Jag sa åt henne att inte förvänta sig några storverk (annat än från Gud) men att jag skulle göra mitt bästa. Så här två veckor efteråt så inser jag vilken bra träning det är för mig. Jag tvingas ju att koncentrera mig på predikan och verkligen försöka förstå (jag greppar kanske 70% av sammanhanget). Så även om jag har min elektroniska ordbok påslagen framför mig och knappar inte lite ord då och då som jag inte förstår och att tolkningen ibland låter "jag vet inte riktigt vad han säger nu men jag tror att han menar det här..." så verkar hon nöjd med tolkningen och jag är nöjd med träningen. Den japan som kan väldigt bra engelska är nöjd att han slipper tolka, så i slutändan har vi en drös med nöjda människor (när det gäller den biten i alla fall) så det får man väl anse som bra :)

Till nästa gång... var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser...
Tjingeling!

idag när jag cyklade hem från cellgruppen (en slags träff i ett hem där man pratar om Gud och livet, läser Bibeln och ber) visade jag bevis på att jag fortfarande är mig lik.

Jag cyklade hem i godan ro, cykellyset var på för det var mörkt. Jag tycker om att cykla på kvällen, inte så mycket folk och så är det mysigt på något sätt. Men rätt vad det är när jag rullar vägen fram inser jag att jag inte känner igen vägen jag åker på... På något sätt har jag lyckats tänka på något annat under färden så att jag lyckats cykla vilse utan att veta om det. Visst är jag begåvad! eeeehhh

Men det är tur att jag bor granne med två stora höga telemaster som lyses upp av en massa lampor om kvällen. Det var bara att lyfta blicken, fästa den vid de upplysta tornen och styra cykeln ditåt. Och då hittade jag hem utan problem.

Det är precis som med livet och Gud. Ibland hamnar man riktigt fel och vilse utan att man märkt det. Man känner inte igen sig och inte heller vet man hur man ska åka för att hitta rätt igen. Då får man påminna sig om att lyfta blicken mot Gud och följa det ljus som han är. "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig". Känns skönt att jag har upplyst väg för att hitta hem, både mitt jordiska hem och mitt himmelska hem. :)

Till nästa gång... känns det som om du inte vet var du är eller vart du ska ta vägen. Prova att lyfta blicken!
Tjingeling!

det finns mycket som skiljer sig mellan Sverige och Japan - väder, kläder, attityder, prioriteringar, mat och smaker.

Allt nytt bombareras jag ständigt med. En del har hunnit bli vana trots att jag inte bott här i ett år än. Andra saker kan jag stöta på hur många gånger som helst och fortfarande tycka är konstiga. När det gäller smakerna så är det ett outsinligt område där jag hela tiden upptäcker (både medvetet och omedvetet) nya kombinationer av smaker.

Idag hadlade jag en läsk som hade en något annorlunda smak (för att uttrycka det milt). För er som inte vet kan jag ju tala om att jag tycker om citron och sura saker och en av favoritdryckerna här i Japan heter just CC Lemon. Men ekonomisk som jag är så tänkte jag idag att jag kunde prova en annan variant av citronläsk som kostade lite mindre. Tur att jag bara köpte en liten burk på 25 cl först för att prova...

Den nya smakupplevelsen läsken erbjöd var citronsmak blandad med honungsmak... nästa gång köper jag CC Lemon trots att den är lite dyrare.

Det var inte riktigt lika illa som när ARLA försökte lansera mjök med apelsinsmak för en tio år sen eller nåt (det smakade kräker...) men den här läsken var på samma planhalva i alla fall. Det blir till att undvika den i fortsättningen.

Till nästa gång... undvik att blanda honung och citron, det är inte gott.
Tjingeling!

...så kallas regnperioden här i Japan och de senaste dagarna har det definitivt märkts att vi är inne i tsuyu.

Det har spöregnat (och då menar jag spöregnat!) oavbrutet natt som dag de senaste dagarna. Jag är glad att jag köpte ett nytt regnställ...

Hostan och snuvan håller i sig... men jag hoppas på att förkylningen är på sista versen nu.

Till nästa gång... dansa lite i regnet (om ni har något) det är kul och befriande :)
Tjingeling!