... eller kanske inte.

För två veckor sedan kom det en kvinna till församlingen som kommer från Florida i USA. Hon jobbar som engelsklärare lite utanför Okayama. Som vanligt så tussas utlänningarna ihop när det finns fler i ett och samma rum så jag blev satt att hör och häpna tolka predikan åt henne.

Men av någon underlig anledning så gick det hyfsat. Jag sa åt henne att inte förvänta sig några storverk (annat än från Gud) men att jag skulle göra mitt bästa. Så här två veckor efteråt så inser jag vilken bra träning det är för mig. Jag tvingas ju att koncentrera mig på predikan och verkligen försöka förstå (jag greppar kanske 70% av sammanhanget). Så även om jag har min elektroniska ordbok påslagen framför mig och knappar inte lite ord då och då som jag inte förstår och att tolkningen ibland låter "jag vet inte riktigt vad han säger nu men jag tror att han menar det här..." så verkar hon nöjd med tolkningen och jag är nöjd med träningen. Den japan som kan väldigt bra engelska är nöjd att han slipper tolka, så i slutändan har vi en drös med nöjda människor (när det gäller den biten i alla fall) så det får man väl anse som bra :)

Till nästa gång... var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser...
Tjingeling!