veckans citat
"You can't find peace until you find all the pieces"
Tjingeling!
spöregn
idag har det spöregnat hela dagen och helt otippat dessutom. Konstigt att det spöregnar nu i september. Jag kan inte minnas att det regnade en enda dag i september förra året och det var dessutom bra mycket varmare förra året än vad det är i år... konstiga tider.
Läste några vänners blogg och de hade lagt upp ett klipp från youtube med förre KuKluxKlan-ledaren Johnny Lee Clary. Det är värt att se, så klicka på länken. (hela inslaget är dock på engelska, men det klarar ni!)
He used his heart
Till nästa gång... använd ditt hjärta.
Tjingeling!
Läste några vänners blogg och de hade lagt upp ett klipp från youtube med förre KuKluxKlan-ledaren Johnny Lee Clary. Det är värt att se, så klicka på länken. (hela inslaget är dock på engelska, men det klarar ni!)
He used his heart
Till nästa gång... använd ditt hjärta.
Tjingeling!
fullständig acklimatisering???
igår kväll när jag gick och la mig tyckte jag att det var svalt och skönt i sovrummet, det var 27 grader...
imorse när jag vaknade frös jag och tyckte att det var lite väl kylslaget i sovrummet, det var 25 grader...
har kroppen gjort en fullständig acklimatisering till den japanska sommaren? Men det är lite skrattretande att jag fryser redan vid 25 grader med tanke på att på vintern kan man vakna upp i ett rum med bara 10 grader i... vet inte om jag ska frukta vinterkylan eller om kroppen lyckas att bli nordbo igen lagom till att den kommer.
Till nästa gång... var tacksam över att du bor i ett hus/lägenhet med isolering och element som gör att det är ungefär samma gradtal inomhus året om.
Tjingeling!
Ps. Janne: oj oj oj, både bloggkommentar och chattande på samma vecka. Kan det vara så att bergakungen är på väg in i det här årtusendet? *hi hi hi*
imorse när jag vaknade frös jag och tyckte att det var lite väl kylslaget i sovrummet, det var 25 grader...
har kroppen gjort en fullständig acklimatisering till den japanska sommaren? Men det är lite skrattretande att jag fryser redan vid 25 grader med tanke på att på vintern kan man vakna upp i ett rum med bara 10 grader i... vet inte om jag ska frukta vinterkylan eller om kroppen lyckas att bli nordbo igen lagom till att den kommer.
Till nästa gång... var tacksam över att du bor i ett hus/lägenhet med isolering och element som gör att det är ungefär samma gradtal inomhus året om.
Tjingeling!
Ps. Janne: oj oj oj, både bloggkommentar och chattande på samma vecka. Kan det vara så att bergakungen är på väg in i det här årtusendet? *hi hi hi*
lite svinn får man räkna med?
undrar hur många cyklister som förolyckas i Japan varje år... utan några belägg för mina gissningar så skulle jag tro att det är ganska många. Varje gång man sätter sig på cykeln är det ett under att färden inte hamnar på sjukhuset. Det finns ju bra med cykelvägar så det skulle ju inte vara några problem, MEN problemet är att varje gång en bil ska köra över en cykelbana tittar de inte på om det kommer en cyklist eller inte, enbart på bilarna som kommer från det håll de ska in på. Det resulterar i att man väldigt ofta är en hårsmån från att bli påkörd. Trots att jag febrilt försöker få kontakt med bilföraren är det en omöjlighet för de har inte en tanke på att titta åt alla håll innan de trampar på gasen.
Idag cyklade jag till posten, skulle posta en födesledagspresent till min favvo-Felix, och var nära på att bli påkörd tre gånger. Och jag lovar det hade inte att göra med hur jag cyklade. Jag vet inte om man ska cykla i snigelfart förbi bilarna eller om man ska trampa på som sjutton. Cyklar jag sakta är ju risken större att de faktiskt träffar en när de börjar köra ut i körbanan, cyklar jag däremot fort finns väl risken att det blir värre den dagen de väl träffar...
Men som sagt, lite svinn får man väl räkna med, eller?...
Till nästa gång... ta en skogspromenad, det är väldigt uppfriskande i den svenska höstluften.
Tjingeling!
Idag cyklade jag till posten, skulle posta en födesledagspresent till min favvo-Felix, och var nära på att bli påkörd tre gånger. Och jag lovar det hade inte att göra med hur jag cyklade. Jag vet inte om man ska cykla i snigelfart förbi bilarna eller om man ska trampa på som sjutton. Cyklar jag sakta är ju risken större att de faktiskt träffar en när de börjar köra ut i körbanan, cyklar jag däremot fort finns väl risken att det blir värre den dagen de väl träffar...
Men som sagt, lite svinn får man väl räkna med, eller?...
Till nästa gång... ta en skogspromenad, det är väldigt uppfriskande i den svenska höstluften.
Tjingeling!
tillvaron i gungning...
häromdagen satt jag vid datorn och tyckte helt plötsligt att lägenheten började skaka, men jag tänkte att så kan det ju inte vara, är säkert bara min egen fantasi och föreställning... Men, idag på gudstjänsten (som för övrigt var fantastiskt rolig) så pratade vi om den där jordbävningen för några dagar sen...
Där ser man, det var inte bara inbillning, jag var med om min allra första jordbävning som jag kände av! Skönt att veta att jag inte är riktigt så knäpp och förvirrad som jag tror ibland, även om det tar flera dagar att få reda på motsatsen :P
Det var ju bara en liten jordbävning och den varade inte särskilt länge, men ändå...
Till nästa gång... sätt tillvaron i gungning, det är kul.
Tjingeling!
Där ser man, det var inte bara inbillning, jag var med om min allra första jordbävning som jag kände av! Skönt att veta att jag inte är riktigt så knäpp och förvirrad som jag tror ibland, även om det tar flera dagar att få reda på motsatsen :P
Det var ju bara en liten jordbävning och den varade inte särskilt länge, men ändå...
Till nästa gång... sätt tillvaron i gungning, det är kul.
Tjingeling!
tankspridd som få
idag har tankspriddheten helt tagit överhanden.
När jag skulle laga lunch så fick jag springa till spisen två gånger för att maten höll på att bränna vid. Första gången satt jag vid datorn och skrev mail, tyckte att jag hade koll på spisen tills jag känner en lätt bränd doft och springer till spisen och ser att vattnet har kokat bort.
En liten stund senare tänker jag att jag kan nog hinna med att hänga tvätten innan maten blir klar... får springa in från balkongen av precis samma anledning som första gången och resultatet var likadant, vattnet hade kokat bort. Då tänkte jag att det nog var bäst att stänga av spisen och äta maten, lite halvt vidbränd, men vaddå, det gick ju att skrapa bort och resten smakade gott :)
Vi får väl se hur jag klarar resten av dagen, om två timmar hoppas jag att jag sitter på pendeltåget, gör jag inte det, ja, då blir det till att springa fort...
Till nästa gång... ha koll på maten när den står på spisen.
Tjingeling!
När jag skulle laga lunch så fick jag springa till spisen två gånger för att maten höll på att bränna vid. Första gången satt jag vid datorn och skrev mail, tyckte att jag hade koll på spisen tills jag känner en lätt bränd doft och springer till spisen och ser att vattnet har kokat bort.
En liten stund senare tänker jag att jag kan nog hinna med att hänga tvätten innan maten blir klar... får springa in från balkongen av precis samma anledning som första gången och resultatet var likadant, vattnet hade kokat bort. Då tänkte jag att det nog var bäst att stänga av spisen och äta maten, lite halvt vidbränd, men vaddå, det gick ju att skrapa bort och resten smakade gott :)
Vi får väl se hur jag klarar resten av dagen, om två timmar hoppas jag att jag sitter på pendeltåget, gör jag inte det, ja, då blir det till att springa fort...
Till nästa gång... ha koll på maten när den står på spisen.
Tjingeling!
censur
det jag skulle vilja skriva idag, kan jag inte skriva utan att få skäll och bastning av min arbetsgivare så jag skriver inget annat än...
piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Till nästa gång... var tacksam för det goda du har i tillvaron.
Tjingeling!
piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip
Till nästa gång... var tacksam för det goda du har i tillvaron.
Tjingeling!
stopp i maskineriet...
hur kan en predikan finnas på tungspetsen samtidigt som en ligger begraven djupt inne i bakhuvudet? Ibland blir jag inte klok på mig själv.
Jag stirrar på mina anteckningar för söndagens predikan och nickar och tänker det här kan det bli något av, men sen när jag väl kommer till kritan och ska stolpa upp strukturen, då är det som om alla vettiga tankar (och ovettiga med för den delen) gått och gömt sig under en gammal sten någonstans... hmm...
Ja, ja, gnälla mindre och stirra mer kanske? Jag må pröve.
Till nästa gång... vet jag inte vad du ska göra för det ligger också under en gammal sten och vägrar komma fram. :/
Tjingeling!
Jag stirrar på mina anteckningar för söndagens predikan och nickar och tänker det här kan det bli något av, men sen när jag väl kommer till kritan och ska stolpa upp strukturen, då är det som om alla vettiga tankar (och ovettiga med för den delen) gått och gömt sig under en gammal sten någonstans... hmm...
Ja, ja, gnälla mindre och stirra mer kanske? Jag må pröve.
Till nästa gång... vet jag inte vad du ska göra för det ligger också under en gammal sten och vägrar komma fram. :/
Tjingeling!
pyssel while sleeping
idag kom min japanska extra-mamma Mitsuko lagom till lunch (som hon för övrigt hade med sig också, jag behövde bara göra sallad, väldigt lyxigt). Efteråt ville hon att vi skulle ta en tur till en av pärlaffärerna här stan, för jag gav henne två pärlböcker när hon fyllde 50 år för 1 1/2 vecka sen. När vi väl kommit tillbaka sen så satte vi oss i soffan och plockade i våra nyinköp i lådor och boxar.
Under den här tiden, började jag skratta gott för Mitsuko är så rolig ibland. Hon har den oerhört fascinerande egenskapen att kunna somna var som helst, när som helst. Det är sant! 100%. Så mitt under tiden hon sitter och plockar i lite olika pärlor i sina respektive fack så somnar hon med handen halvvägs till lådan med en pärla i handen. Sen sover hon så. Det går inte annat än att skratta när man ser hur all aktivitet på en sekund bara stannar och hon somnar in som värsta Törnrosan :)
Behöver jag säga att hon inte hann göra färdigt något halsband idag?... hi hi. Men jag gjorde klart ett. Det har ni här. (ursäkta den dåliga skärpan)
Till nästa gång... skratta gott med någon (inte åt...) som gör dig glad.
Tjingeling!
Guds enda misstag...
... var att han skapade dessa hemska, otäcka, livsfarliga varelser som andra kallar spindlar men som jag kallar förskräckliga monster.
Här i Japan får man räkna med att spindlarna dyker upp när det börjar gå mot höst... och det är precis den tidpunkten just nu. Särskilt vanliga är en slags spindlar som är snorgröna på ryggen och blir jättestora. Till min fasa såg jag häromveckan att en sån liten spindel börjat spinna sitt nät i taket i trapphuset. Varje gång jag skulle in eller ut ur min lägenhet var jag alltså tvungen att passera under denna livsfarliga varelse och bara tanken på att den skulle kunna hoppa ner i huvudet på mig fick magen att knyta sig. Dessutom visste jag ju att för varje dag som gick så växte den sig större och större... de blir ju stora de där gröna och det var en sån som hängde i taket och dinglade. Så häromdagen när Ken och Mitsuko skjutsade hem mig fick han helt enkelt gå ur bilen och sanera trapphuset från denna spindel. Jag stod på behörigt avstånd och tittade på spektaklet.
Men han dödade inte spindeln utan slängde ut honom i risfältet... (där var vi lite oense om vad som skulle göras...) Fast så länge spindeln inte kommer tillbaka så är jag nöjd, han kan få sitta därute bland riskornen och trycka bäst han vill för jag tänker inte skörda något ris sen när det blir dags.
För att ni ska förstå vad jag pratar om kommer här en bild på denna illgröna spindel som jag tvingade en vän till mig att ta förra hösten. Jag skulle själv-terapera mig lite genom att titta på bilden då och då... jag gjorde det en gång och inte fler... Jag inser att bilden inte är så bra, man ser inte riktigt det gröna för spindeln är så blankt grön att det reflekterar sig i solen... hemska varelse...
Till nästa gång... klappa en snigel, de är i alla fall snälla.
Tjingeling!
Här i Japan får man räkna med att spindlarna dyker upp när det börjar gå mot höst... och det är precis den tidpunkten just nu. Särskilt vanliga är en slags spindlar som är snorgröna på ryggen och blir jättestora. Till min fasa såg jag häromveckan att en sån liten spindel börjat spinna sitt nät i taket i trapphuset. Varje gång jag skulle in eller ut ur min lägenhet var jag alltså tvungen att passera under denna livsfarliga varelse och bara tanken på att den skulle kunna hoppa ner i huvudet på mig fick magen att knyta sig. Dessutom visste jag ju att för varje dag som gick så växte den sig större och större... de blir ju stora de där gröna och det var en sån som hängde i taket och dinglade. Så häromdagen när Ken och Mitsuko skjutsade hem mig fick han helt enkelt gå ur bilen och sanera trapphuset från denna spindel. Jag stod på behörigt avstånd och tittade på spektaklet.
Men han dödade inte spindeln utan slängde ut honom i risfältet... (där var vi lite oense om vad som skulle göras...) Fast så länge spindeln inte kommer tillbaka så är jag nöjd, han kan få sitta därute bland riskornen och trycka bäst han vill för jag tänker inte skörda något ris sen när det blir dags.
För att ni ska förstå vad jag pratar om kommer här en bild på denna illgröna spindel som jag tvingade en vän till mig att ta förra hösten. Jag skulle själv-terapera mig lite genom att titta på bilden då och då... jag gjorde det en gång och inte fler... Jag inser att bilden inte är så bra, man ser inte riktigt det gröna för spindeln är så blankt grön att det reflekterar sig i solen... hemska varelse...
Till nästa gång... klappa en snigel, de är i alla fall snälla.
Tjingeling!
1 år som japan
den 30 augusti 2008 strax efter 10 landade jag på Kansai airport i Okayama och började mitt liv som japan. Så idag är det alltså exakt ett år sen jag kom hit. Kommer ihåg den dagen precis (nästan, kommer inte ihåg vad jag åt till middag, men utöver det kommer jag ihåg det mesta)...
Landade som sagt strax efter 10 då jag blev uppmött av Kenjiro och Mitsuko utanför tullen (som jag för övrigt kom igenom utan problem! bara för att förtydliga för alla er som hävdar att jag alltid bör fastna i tullen...) På vägen till Okayama och Hayashima (där jag bodde mina första sju månader) sov jag varvat med att jag tittade ut genom fönstret på mycket underliga trafikskyltar som jag inte förstod ett jota av.
Efter ett litet lunchstopp på vägen, vi åt baguetter, så anlände vi Okayama men istället för att åka direkt hem åkte vi till Sasaoki och kyrkan som jag skulle gå till den första tiden. Jag var supertrött, hade inte sovit något på planet och fick kämpa för att förstå den brutna engelskan samtidigt som allt jag ville vara att sluta ögonen och slumra till en stund. Efter ett tag åkte vi äntligen till Hayashima och anlände kring 16.30-snåret och jag blev visad in till mitt rum på ovanvåningen där jag fick rå om mig själv för en liten stund. Det innebar att jag sov en timma ungefär innan det var dags att äta middag tillsammans med familjen och missionsföreståndaren och hans fru. Ett par timmar senare stupade jag än en gång i säng och sova gott hela natten innan jag vaknade till min andra dag i Japan.
Tja, det var en liten flashback på en dag för ett år sen :)
Till nästa gång... minns en dag som får dig att le.
Tjingeling!
P.s jag vet att jag inte bloggat på ett tag, och jag har ingen annan ursäkt än ren lathet. Har helt enkelt inte orkat att sätta mig och skriva... även solen har fläckar heter det ju :P
Det beror inte på att jag mått dåligt som en del av er oroat har frågat, jag mår finemang! Får se om jag orkar få ändan ur och komma tillbaka i bloggskrivandet lite mer framöver.
Landade som sagt strax efter 10 då jag blev uppmött av Kenjiro och Mitsuko utanför tullen (som jag för övrigt kom igenom utan problem! bara för att förtydliga för alla er som hävdar att jag alltid bör fastna i tullen...) På vägen till Okayama och Hayashima (där jag bodde mina första sju månader) sov jag varvat med att jag tittade ut genom fönstret på mycket underliga trafikskyltar som jag inte förstod ett jota av.
Efter ett litet lunchstopp på vägen, vi åt baguetter, så anlände vi Okayama men istället för att åka direkt hem åkte vi till Sasaoki och kyrkan som jag skulle gå till den första tiden. Jag var supertrött, hade inte sovit något på planet och fick kämpa för att förstå den brutna engelskan samtidigt som allt jag ville vara att sluta ögonen och slumra till en stund. Efter ett tag åkte vi äntligen till Hayashima och anlände kring 16.30-snåret och jag blev visad in till mitt rum på ovanvåningen där jag fick rå om mig själv för en liten stund. Det innebar att jag sov en timma ungefär innan det var dags att äta middag tillsammans med familjen och missionsföreståndaren och hans fru. Ett par timmar senare stupade jag än en gång i säng och sova gott hela natten innan jag vaknade till min andra dag i Japan.
Tja, det var en liten flashback på en dag för ett år sen :)
Till nästa gång... minns en dag som får dig att le.
Tjingeling!
P.s jag vet att jag inte bloggat på ett tag, och jag har ingen annan ursäkt än ren lathet. Har helt enkelt inte orkat att sätta mig och skriva... även solen har fläckar heter det ju :P
Det beror inte på att jag mått dåligt som en del av er oroat har frågat, jag mår finemang! Får se om jag orkar få ändan ur och komma tillbaka i bloggskrivandet lite mer framöver.
sleepless in Okayama
söndag natt... kl är tjugo i tre... klockan ringer om tre timmar och fem minuter... slut på skolfriheten, imorgon börjar det igen. Fantastiskt att börja första dagen med att inte kunna sova natten innan... eller inte.
ja ja, det värsta som kan hända är ju att jag får skämmas för att jag somnar under lektionen. Men det tror jag inte det är någon risk för, inte än...
Tjingezzz zzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
ja ja, det värsta som kan hända är ju att jag får skämmas för att jag somnar under lektionen. Men det tror jag inte det är någon risk för, inte än...
Tjingezzz zzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Skype
dagens inlägg blir en reklampaus.
Jag vill bara säga att jag gillar Skype skarpt. Tänk att jag kan prata med alla er därhemma gratis, om ni också har skype installerat förstås, och er andra kan jag prata väldigt billigt med. Det är smidigt, krånglar sällan (peppar, peppar) och ja, jag är helt enkelt glad över att ha den möjligheten.
Så har du inte skaffat Skype än så är det hög tid! Du kan ju få prata med mig :)
Till nästa gång... ha det bra
Tjingeling!
P.s Linda I: nu blev jag ju nostalgisk, måste nog sätta på Heavenly-CD:n, le lite och kankse fälla en eller annan tår av glädje och saknad. Kram på dig.
semester!
så har jag börjat sommarens första och enda semestervecka! Jag ska bara ta det lungt och inte tänka på något alls, annat än det som jag vill tänka på förstås.
Lär väl inte komma iväg någonstans, men det gör detsamma, för varmt ute för att resa ändå, särskilt när man inte har bil att ta sig fram med. Mina semesterplaner: njuta, vila och bara ta det lungt!
Till nästa gång... grilla lite korv, enkelt men gott.
Tjingeling!
P.s Linda I: om Heavenly kommer och introducerar eskimo så kanske det går vägen, men ensam går det nog käpprätt åt fel håll... :P
Lär väl inte komma iväg någonstans, men det gör detsamma, för varmt ute för att resa ändå, särskilt när man inte har bil att ta sig fram med. Mina semesterplaner: njuta, vila och bara ta det lungt!
Till nästa gång... grilla lite korv, enkelt men gott.
Tjingeling!
P.s Linda I: om Heavenly kommer och introducerar eskimo så kanske det går vägen, men ensam går det nog käpprätt åt fel håll... :P
drygt...
har sen igår suttit och gjort ett lovsångshäfte (eller gör ska jag väl kanske säga för jag är inte färdig än, inte på långa vägar...) till vår international fellowship-grupp.
Det är ett drygt arbete som tar lång tid och är sådär roligt. Att jag dessutom även måste skriva in rätt ackord på rätt plats gör ju inte heller det hela enklare eller snabbare... plus att det ska vara både engelsk version och japansk... Ögonen börjar gå i kors nu och axlarna värker lätt. Tänk om jag kunde vara nästan färdig? I wish....
Men, men, det blir bra när det blir färdigt :) Nu ska jag fortsätta mitt något dryga arbete.
Till nästa gång... sjung en sång du tycker om.
Tjingeling!
R.I.P
Tima dog mitt på dagen den 7 augusti av värmeslag. Hennes sista ord var "vatten, vatten, vat..."
Rest in peace
nu märks det att vi har lämnat regnperioden bakom oss och att vi gått in i årets hetaste månad. Ni anar inte hur himla jobbigt det är att vistas utomhus, än mindre röra på sig. Det är fruktansvärt varmt och fuktigt. Ja, jag vet att jag tjatar på om det här, (det här är sista gången... på ett tag i alla fall). När jag cyklade hem efter lunchmöte trodde jag att jag skulle avlida och varje gång jag var tvungen att cykla ur skuggan (för att det inte fanns något i närheten som kunde ge skugga) stönade jag när hettan brände mina armar. Allt jag kunde tänka på var: vatten och kan jag inte vara hemma snart!
Till nästa gång... njut av den svenska sommaren
Tjingeling!
P.s om ni läst Fiddes kommentar och undrar vad det var för citat jag gav honom igår så var det följande av Mark Twain som jag tycker är lite roligt faktiskt, om än syrligt...
"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig."
Rest in peace
nu märks det att vi har lämnat regnperioden bakom oss och att vi gått in i årets hetaste månad. Ni anar inte hur himla jobbigt det är att vistas utomhus, än mindre röra på sig. Det är fruktansvärt varmt och fuktigt. Ja, jag vet att jag tjatar på om det här, (det här är sista gången... på ett tag i alla fall). När jag cyklade hem efter lunchmöte trodde jag att jag skulle avlida och varje gång jag var tvungen att cykla ur skuggan (för att det inte fanns något i närheten som kunde ge skugga) stönade jag när hettan brände mina armar. Allt jag kunde tänka på var: vatten och kan jag inte vara hemma snart!
Till nästa gång... njut av den svenska sommaren
Tjingeling!
P.s om ni läst Fiddes kommentar och undrar vad det var för citat jag gav honom igår så var det följande av Mark Twain som jag tycker är lite roligt faktiskt, om än syrligt...
"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig."
veckans citat
"We can do not great things, only small things with great love. It is not how much you do but how much love you put into doing it."
Moder Teresa
inget för känsliga läsare
om du är känslig ska du inte läsa vidare nu... gör du det i alla fall så skyll inte på mig efteråt, du har blivit varnad...
Halva natten till idag har jag spenderat på toaletten men huvudet i toastolen tömmandes det som fanns inuti mig. Den andra halvan spenderade jag antingen helt utslagen på toagolvet eller i sängen kvidande och vridande p g a magsmärtor som jag aldrig har upplevt förut. Har ingen aning om vad som orsakade detta, men idag tror jag att jag avstår från mat...
Magsår? Magkatarr? Svininfluensa? Blindtarm? Fast jag har ju ingen feber så de två sista kan man väl räkna bort antar jag...
Till nästa gång... ät lite åt mig med.
Tjingeling!
Halva natten till idag har jag spenderat på toaletten men huvudet i toastolen tömmandes det som fanns inuti mig. Den andra halvan spenderade jag antingen helt utslagen på toagolvet eller i sängen kvidande och vridande p g a magsmärtor som jag aldrig har upplevt förut. Har ingen aning om vad som orsakade detta, men idag tror jag att jag avstår från mat...
Magsår? Magkatarr? Svininfluensa? Blindtarm? Fast jag har ju ingen feber så de två sista kan man väl räkna bort antar jag...
Till nästa gång... ät lite åt mig med.
Tjingeling!
trasig grammofonskiva
känner mig som en trasig grammofonskiva för som Fidde så vänligt (?) kommenterade så kretsar mycket för tillfället kring värme och sömn...
idag när jag var ute och cyklade en sväng (hade ärenden) så var det enda som snurrade i huvudet på mig "fy vad det är varmt!".
Men glädjande nog så har nog sömnen blivit lite bättre, nu somnar jag oftast innan 3 i alla fall och det är framsteg :)
Tack alla ni som ber.
Till nästa gång... ska jag försöka att hitta en annan grammofonskiva.
Tjingeling!
P.s Marcus... tack för att du så vänligt påminner mig om svensk skog och tystnaden... jag blir inte alls avis, inte alls, tro inte det, nehej inte jag inte... :/
idag när jag var ute och cyklade en sväng (hade ärenden) så var det enda som snurrade i huvudet på mig "fy vad det är varmt!".
Men glädjande nog så har nog sömnen blivit lite bättre, nu somnar jag oftast innan 3 i alla fall och det är framsteg :)
Tack alla ni som ber.
Till nästa gång... ska jag försöka att hitta en annan grammofonskiva.
Tjingeling!
P.s Marcus... tack för att du så vänligt påminner mig om svensk skog och tystnaden... jag blir inte alls avis, inte alls, tro inte det, nehej inte jag inte... :/
fast i trängseln
idag hade jag bestämt mig för att jag skulle ta en vända på stan efter gudstjänsten eftersom jag åkte tåget inifrån centralstationen idag och inte min vanliga station (skulle åka en annan linje). Jag behövde dels bläckpatroner till skrivaren och sen tänkte jag titta runt lite.
Men tji fick jag när jag kom till stationen igen efter gudstjänsten och finner hur hela stan är knökafull med folk. Någon form av festival och det var lika tjockt med folk som på mellandagsrean i Stockholm. Att det sen var kring 40 grader i solen gjorde ju inte saken bättre. Jag lyckades få mina patroner bara för att sen inse att vägen hem skulle bli tålamodsprövande. De hade nämligen ett karnevalsliknande tåg (fast inte utklädda utan grupper med dans, musik och glada tillrop). Och naturligtvis gick tåget på den gata som jag tar när jag åker hem.
Jag fastnade i trängseln, i värmen, med min cykel och rörde mig typ en millimeter i minuten. Efter många om och men kom jag till slut ur trängseln och kunde sätta mig på cykeln och köra hem. Med svetten lackande i pannan var det bara att slänga sig ner framför luftkonditioneringen och snart har jag nått hyfsat normal kroppstemperatur igen. Jag sär då det...
Till nästa gång... ska jag göra sallad med rökt lax (laxen köpte jag för att trösta mig efter att ha stått fast i trängseln) och äta och njuta ordentligt.
Tjingeling!
Men tji fick jag när jag kom till stationen igen efter gudstjänsten och finner hur hela stan är knökafull med folk. Någon form av festival och det var lika tjockt med folk som på mellandagsrean i Stockholm. Att det sen var kring 40 grader i solen gjorde ju inte saken bättre. Jag lyckades få mina patroner bara för att sen inse att vägen hem skulle bli tålamodsprövande. De hade nämligen ett karnevalsliknande tåg (fast inte utklädda utan grupper med dans, musik och glada tillrop). Och naturligtvis gick tåget på den gata som jag tar när jag åker hem.
Jag fastnade i trängseln, i värmen, med min cykel och rörde mig typ en millimeter i minuten. Efter många om och men kom jag till slut ur trängseln och kunde sätta mig på cykeln och köra hem. Med svetten lackande i pannan var det bara att slänga sig ner framför luftkonditioneringen och snart har jag nått hyfsat normal kroppstemperatur igen. Jag sär då det...
Till nästa gång... ska jag göra sallad med rökt lax (laxen köpte jag för att trösta mig efter att ha stått fast i trängseln) och äta och njuta ordentligt.
Tjingeling!
