Idag blir det lite allmänbildning. En av mina nya favoritmatlagningsingredienser (oj ett långt ord som säkert inte finns någon annanstans än här...) är konnyaku. Den är god, den är nyttig och den är billig och används ganska ofta i japansk matlagning. Här kommer lite info om den... (kanske är för att jag ätit så mycket konnyaku som jag gått ner i vikt?... eller så beror det på backen jag måste cykla upp för varje dag... eller en kombination av båda kanske är mest sannolikt...)

Konjac (Amorphophallus konjac, även kallad konjak, konjaku, djävulstunga)

En perenn där ett enda blad är upp till 1,3 m på bredden. Blomman tillhör kalla-släktet och ser därför ut som en gigantisk kalla :)

Konjac odlas i Indien, Kina, Japan och Korea för att den är så stärkelserik. Stärkelsen används till att göra mjöl och gelé. Den används också som ett veganalternativ till gelatin.

I Japansk matlagning finns konnyaku (蒟蒻) i rätter så som oden, sukiyaki, nikujaga m.fl. Den är vanligtvis gråare och fastare i konsistensen än vanligt gelatin. Den har inte så mycket smak, en svag snak av salt, men den värderas mest för sin textur snarare än smak.

Ito konnyaku (糸蒟蒻, trådkonjac) är en typ av japansk mat bestående av konjac skuren i nudel-liknande trådar. Den säljs oftast plastinpackad i vattenlag. Japansk konnyakugelé görs genom att blanda konnyakumjöl med vatten och limesaft. Hijiki tillsätts ofta för att ge den karaktäristiska mörka färgen och smaken. Utan hijiki är konnyaku blekgul-vit. Den kokas sen och tillåts svalna för att stelna till lite.

Konjac har i stort sett inga kalorier men är väldigt fiberrik och används därför ofta som dietmat. När jag googlade efter info om konjac såg jag även att det utvinns ämnen från konjac-plantan som används i en massa hälso- och bantningspiller hemma i Sverige.
Här är ett konnyaku-block som skärs i bitar och läggs i maten.