fredag 26 juni kl 14.30
lämnar lägenheten och cyklar in till Okayama, handlar matsäck och ett par strumpbyxor att ha på bröllopet (inte bara förstås, jag hade en klänning också).

kl 15.30 bussen ska komma med är försenad med 20 minuter...

15.55 sitter äntligen på bussen på väg till Osaka.

19.00 anländer umeda station i Osaka och försöker febrilt hitta en informationsdisk så jag kan hitta rätt riktning (hade fått en vägbeskrivning men första punken var att fråga någon på stationen om att hitta till en viss fontän) Kom till informationsdisken och de förstod var jag ville någonstans men hade ingen karta att ge mig så jag var tvungen att memorera hur jag skulle gå... ni kan ju gissa hur bra det gick. Det tog en halvtimme för mig att bara komma ut ur stationen och då lyckades jag ta helt fel utgång så jag hade ingen aning om var jag var när jag stod under Osakas kvällshimmel.

19.35 ringer Jonathan och säger att jag inte vet var jag är eller hur jag ska ta mig till kyrkan där jag skulle bo över natten. Han förstår inte vad det är jag beskriver för något när jag beskriver min omgivning (jag sa typ: "det är en massa  stora höghus runt omkring, en jättestor korsning med massor av folk och bilar. Jättebra beskrivning tycker jag... eller...)

19.40 frågar två killar om de kan peka mig i rätt riktning och de överraskar med att säga att de kan gå med mig till stället jag pekar på kartan. Mycket trevliga och roliga killar som verkar vara helt uppspelta över att få ledsaga en kvinnlig, förvirrad utlänning till rätt ställe. De blev också imponerade över min japanska (hi hi). När vi väl kommit fram till rätt korsning frågar de mig om jag hittar själv resten av vägen och jag nickar och säger så särkert som möjligt "ja". De ser lite skeptiska ut, men jag ler bara och säger att det löser sig.

19.50 ringer Jonathan igen och säger med ett tillbakahållet fniss att jag återigen är vilse. Lyckas inte den gången heller att få honom att förstå var jag är utan ber mig fråga någon efter en tidningsbyggnad.

20.10 går äntligen in genom dörren till J-house (som kyrkan heter) en dryg timma försenad och den japanska tjej som jag ska bo hos kramar om mig lättad över att jag inte blivit bortrövad. :)

Resten av kvällen är det ungdomssamling i kyrkan. Väldigt trevligt. Sen sitter jag och Saya (henne jag sov över hos) och pratar om allt möjligt till kl 2.30 på natten. Somnar snabbt.

Lördag 27 juni kl 6.00
klockan ringer, jag ignorerar den

kl 8.00 klockan ringer igen, ignorerar den än en gång

kl 9.00 klockan ringer för tredje gången och jag masar mig ur sängen och in i duschen. Sen frukost och ytterligare trevligt samtal med Saya tills det är dags att göra sig iordning för bröllopet. River sönder mina nyinköpta strumpbyxor innan jag ens fått på mig dem (typiskt) men är glad för det.

13.18 vigseln börjar och bruder skrider in i kyrksalen
sen blir det mottagning i församlingsvåningen och ett par timmar senare bröllopsparty på Hard Rock Cafe. Väldigt trevligt och mycket god mat.

20.00 Saya litar inte på mig förmåga att hitta till tågstationen själv utan följer med mig ända fram till spärrarna.

20.29 går för första gången på shinkansen och åker hem till Okayama. Rullar in på stationen 21.20.

När jag cyklar hem flyger klänningen upp hela tiden... tur att det var mörkt ;) Det är inte lätt att vara festklädd kvinna på cykel.

somnar som ett stock ett par timmar senare och vaknar nästan inte när klockan ringer vid 6 på söndagmorgonen.

söndag 28 juni 8.00
inser att jag måste gå upp för att inte missa tåget. Och jag kunde inte vara sen eftersom jag predikade idag.
tolken kommer fem minuter sent till gudstjänsten vilket gör att jag hinner bli skraj för att jag ska tvingas göra predikan på japanska (det kan jag INTE än). Drar en suck av lättnad när han slår sig ner bredvid mig. Gudstjänsten är fantastisk och Gud är god! Blir bjuden hem till en av församlingsmedlemmarna efteråt på fika. Trevligt.

16.00 kommer hem till lägenheten och njuter av att spendera resten av dagen i stillhet och vila. Jag behöver sova, så det blir nog en tidig kväll ikväll.

Det var allt för den här gången. Till nästa gång... gå lite vilse, man kan träffa roliga personer som hjälper en då.
Tjingeling!