... var att han skapade dessa hemska, otäcka, livsfarliga varelser som andra kallar spindlar men som jag kallar förskräckliga monster.

Här i Japan får man räkna med att spindlarna dyker upp när det börjar gå mot höst... och det är precis den tidpunkten just nu. Särskilt vanliga är en slags spindlar som är snorgröna på ryggen och blir jättestora. Till min fasa såg jag häromveckan att en sån liten spindel börjat spinna sitt nät i taket i trapphuset. Varje gång jag skulle in eller ut ur min lägenhet var jag alltså tvungen att passera under denna livsfarliga varelse och bara tanken på att den skulle kunna hoppa ner i huvudet på mig fick magen att knyta sig. Dessutom visste jag ju att för varje dag som gick så växte den sig större och större... de blir ju stora de där gröna och det var en sån som hängde i taket och dinglade. Så häromdagen när Ken och Mitsuko skjutsade hem mig fick han helt enkelt gå ur bilen och sanera trapphuset från denna spindel. Jag stod på behörigt avstånd och tittade på spektaklet.

Men han dödade inte spindeln utan slängde ut honom i risfältet... (där var vi lite oense om vad som skulle göras...) Fast så länge spindeln inte kommer tillbaka så är jag nöjd, han kan få sitta därute bland riskornen och trycka bäst han vill för jag tänker inte skörda något ris sen när det blir dags.

För att ni ska förstå vad jag pratar om kommer här en bild på denna illgröna spindel som jag tvingade en vän till mig att ta förra hösten. Jag skulle själv-terapera mig lite genom att titta på bilden då och då... jag gjorde det en gång och inte fler... Jag inser att bilden inte är så bra, man ser inte riktigt det gröna för spindeln är så blankt grön att det reflekterar sig i solen... hemska varelse...

Till nästa gång... klappa en snigel, de är i alla fall snälla.
Tjingeling!

den 30 augusti 2008 strax efter 10 landade jag på Kansai airport i Okayama och började mitt liv som japan. Så idag är det alltså exakt ett år sen jag kom hit. Kommer ihåg den dagen precis (nästan, kommer inte ihåg vad jag åt till middag, men utöver det kommer jag ihåg det mesta)...

Landade som sagt strax efter 10 då jag blev uppmött av Kenjiro och Mitsuko utanför tullen (som jag för övrigt kom igenom utan problem! bara för att förtydliga för alla er som hävdar att jag alltid bör fastna i tullen...) På vägen till Okayama och Hayashima (där jag bodde mina första sju månader) sov jag varvat med att jag tittade ut genom fönstret på mycket underliga trafikskyltar som jag inte förstod ett jota av.

Efter ett litet lunchstopp på vägen, vi åt baguetter, så anlände vi Okayama men istället för att åka direkt hem åkte vi till Sasaoki och kyrkan som jag skulle gå till den första tiden. Jag var supertrött, hade inte sovit något på planet och fick kämpa för att förstå den brutna engelskan samtidigt som allt jag ville vara att sluta ögonen och slumra till en stund. Efter ett tag åkte vi äntligen till Hayashima och anlände kring 16.30-snåret och jag blev visad in till mitt rum på ovanvåningen där jag fick rå om mig själv för en liten stund. Det innebar att jag sov en timma ungefär innan det var dags att äta middag tillsammans med familjen och missionsföreståndaren och hans fru. Ett par timmar senare stupade jag än en gång i säng och sova gott hela natten innan jag vaknade till min andra dag i Japan.

Tja, det var en liten flashback på en dag för ett år sen :)

Till nästa gång... minns en dag som får dig att le.
Tjingeling!

P.s jag vet att jag inte bloggat på ett tag, och jag har ingen annan ursäkt än ren lathet. Har helt enkelt inte orkat att sätta mig och skriva... även solen har fläckar heter det ju :P
Det beror inte på att jag mått dåligt som en del av er oroat har frågat, jag mår finemang! Får se om jag orkar få ändan ur och komma tillbaka i bloggskrivandet lite mer framöver.

söndag natt... kl är tjugo i tre... klockan ringer om tre timmar och fem minuter... slut på skolfriheten, imorgon börjar det igen. Fantastiskt att börja första dagen med att inte kunna sova natten innan... eller inte.

ja ja, det värsta som kan hända är ju att jag får skämmas för att jag somnar under lektionen. Men det tror jag inte det är någon risk för, inte än...

Tjingezzz zzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

så har jag börjat sommarens första och enda semestervecka! Jag ska bara ta det lungt och inte tänka på något alls, annat än det som jag vill tänka på förstås.

Lär väl inte komma iväg någonstans, men det gör detsamma, för varmt ute för att resa ändå, särskilt när man inte har bil att ta sig fram med. Mina semesterplaner: njuta, vila och bara ta det lungt!

Till nästa gång... grilla lite korv, enkelt men gott.
Tjingeling!

P.s Linda I: om Heavenly kommer och introducerar eskimo så kanske det går vägen, men ensam går det nog käpprätt åt fel håll... :P

om du är känslig ska du inte läsa vidare nu... gör du det i alla fall så skyll inte på mig efteråt, du har blivit varnad...

Halva natten till idag har jag spenderat på toaletten men huvudet i toastolen tömmandes det som fanns inuti mig. Den andra halvan spenderade jag antingen helt utslagen på toagolvet eller i sängen kvidande och vridande p g a magsmärtor som jag aldrig har upplevt förut. Har ingen aning om vad som orsakade detta, men idag tror jag att jag avstår från mat...

Magsår? Magkatarr? Svininfluensa? Blindtarm? Fast jag har ju ingen feber så de två sista kan man väl räkna bort antar jag...

Till nästa gång... ät lite åt mig med.
Tjingeling!

känner mig som en trasig grammofonskiva för som Fidde så vänligt (?) kommenterade så kretsar mycket för tillfället kring värme och sömn...

idag när jag var ute och cyklade en sväng (hade ärenden) så var det enda som snurrade i huvudet på mig "fy vad det är varmt!".

Men glädjande nog så har nog sömnen blivit lite bättre, nu somnar jag oftast innan 3 i alla fall och det är framsteg :)
Tack alla ni som ber.

Till nästa gång... ska jag försöka att hitta en annan grammofonskiva.
Tjingeling!

P.s Marcus... tack för att du så vänligt påminner mig om svensk skog och tystnaden... jag blir inte alls avis, inte alls, tro inte det, nehej inte jag inte... :/

idag hade jag bestämt mig för att jag skulle ta en vända på stan efter gudstjänsten eftersom jag åkte tåget inifrån centralstationen idag och inte min vanliga station (skulle åka en annan linje). Jag behövde dels bläckpatroner till skrivaren och sen tänkte jag titta runt lite.

Men tji fick jag när jag kom till stationen igen efter gudstjänsten och finner hur hela stan är knökafull med folk. Någon form av festival och det var lika tjockt med folk som på mellandagsrean i Stockholm. Att det sen var kring 40 grader i solen gjorde ju inte saken bättre. Jag lyckades få mina patroner bara för att sen inse att vägen hem skulle bli tålamodsprövande. De hade nämligen ett karnevalsliknande tåg (fast inte utklädda utan grupper med dans, musik och glada tillrop). Och naturligtvis gick tåget på den gata som jag tar när jag åker hem.

Jag fastnade i trängseln, i värmen, med min cykel och rörde mig typ en millimeter i minuten. Efter många om och men kom jag till slut ur trängseln och kunde sätta mig på cykeln och köra hem. Med svetten lackande i pannan var det bara att slänga sig ner framför luftkonditioneringen och snart har jag nått hyfsat normal kroppstemperatur igen. Jag sär då det...

Till nästa gång... ska jag göra sallad med rökt lax (laxen köpte jag för att trösta mig efter att ha stått fast i trängseln) och äta och njuta ordentligt.
Tjingeling!