när klockan ringde imorse var jag jättetrött och jag förstår fortfarande inte hur jag lyckades ta mig ut ur sängen och in i duschen, måste vara någon hemlig autopilot jag inte visste fanns. Att jag är trött på morgonen är ju inget ovanligt i ju för sig.

Dagens inlägg blir ett allvarligt inlägg så är du inte på humör för det så sluta läs nu och kom tillbaka imorgon.

En av mina klasskamrater, en 17-årig tjej, ville prata med mig idag och hon verkade lite skärrad så naturligtvis tog vi en stund och pratade. Då berättar hon att en annan kille i klassen, 24 år, som hon pluggat tillsammans med en kväll hade tvingat ner henne på sängen och antastat henne. Som tur var hann hon skrämma bort honom från rummet genom att skrika och banka i väggen så att grannarna skulle höra innan han hann fullborda det han hade i tankarna. Hon är rädd, hon är arg och hon känner sig skamsen. Varför ska det vara så? Varför tror en del att de bara kan ta för sig av vad de vill hur de vill? Jag lyckades övertala henne att prata med en av lärarna på skolan (hon gick med på det om jag skulle vara med). Så det har jag ägnat eftermiddagen åt. Hon kommer nog inte att anmäla honom, men både läraren och jag tror att det vore bäst att flytta killen till en annan klass... för att ge dem båda ro. Man får hoppas att det här var en engångsföreteelse för honom. Han har alltid varit trevlig när jag pratat med honom... men man kan aldrig veta.

Tja, det var min dag. Jag hoppas att er varit bättre. Även om jag blir frustrerad över att sånt här förekommer är jag glad att hon kände att hon kunde prata med mig. Det kan inte vara lätt att vara i ett främmande land utan sin familj eller sina vänner när man är 17 år.

Sist vill jag bara säga till alla er bra och goa killar som har huvudet påskruvat ordentligt. Ni är viktiga. Att ni visar att alla män inte är skurkar och att sånt här inte är rätt är superviktigt.  Jag är glad att jag känner så många bra killar. Tack för att ni finns.

Till nästa gång... uppmuntra någon.
Tjingeling!