Hallå alla medresenärer i universums oändliga snurrande! Eeeh, nej, var inte oroliga det här inlägget kommer inte att vara en massa rappakalja som ingen förstår... eller det är klart, jag kan ju inte lova att ni kommer förstå vad jag skriver (det är knappt jag gör det själv ibland) men lite mer jordnära än universums snurrande kommer det bli idag.

Lite alltför jordnära var det när jag kom hem från skolan vid 19-tiden. Sista biten med cykeln är typ 500 m brant uppförsbacke så jag slängde mig som vanligt på sängen för att pusta ut. På väg ner mot kudden så ser jag något mörkt och hör något som prasslar bland papprena på mitt skrivbord. HJÄLP EN SPINDEL!!!! är min första tanke. Beväpnad med en halvfylld vattenflaska slår jag hejvilt runt på skrivbordet... missar varelsen som ramlar ner på golvet och börjar springa. Till min lättnad ser jag att det inte är en spindel, men millisekunden senare så fylls mitt huvud av ordet "yack". Det jag ser springa för livet på golvet är en kackerlacka lika stor som en isbjörn (nästan i alla fall). Vet ni hur snabba kackerlackor är? Det går fort när de rör på sig, jag lovar. Vattenflaskan slår hejvilt efter kackerlackans vansinnesflykt och till slut träffar den med ett splasch. Jag behöver ju inte gå in i detalj på hur kletigt det blev... Det var väl det mest jordnära med den här dagen.

Annars har allt flutit på som vanligt. Cykeln fungerar igen. Skolan är som vanligt, vi lär oss japanska och inget annat. Jag kommer ihåg att titta i kalendern så jag vet varför jag ska gå upp. Tja, en helt vanlig dag i Timetotts liv kan man säga.

Sitter och funderar på om jag ska skriva något klokt också, men det är absolut tomt i huvudet på mig så det får vänta tills imorgon. Istället kan ni ju fundera på följande och säga det i 200 km/h (dvs snabbt).

"A noisy noise annoyes an oyster"

Tjingeling!