Idag har jag som jag berättade igår varit på gudstjänst i Mizushima och som vanligt så pratade jag med hjälp av tolk. Det brukar gå hyfsat bra även om tolken inte känner sig så säker alla gånger, fast idag var det ren katastrof. Jag hade ju på efterfrågan skickat ett manus till tolken innan, men även förklarat att när man väl står där uppe så kan det hända att jag lägger till eller drar ifrån något. Ja, ja, det är är ok, svarade han då.

Men, när vi väl stod däruppe bakom predikstolen så hade jag lika gärna kunnat prata om den svenska ekonomin, eller vilken rappakalja som helst, för han lyssnade inte ett dyft på vad jag sa. Istället läste han innantill ifrån manuset. Kunde till och med uppfatta att han tolkade något helt annat än vad jag sa en del gånger. Jag kan säga att jag kände mig något överflödig. Ytterligare en anledning att försöka lära mig japanska på rekordfart... *suck*.

Efteråt åkte pastorn, jag, tolken, tolkens mamma, och tre personer till och käkade på en restaurang. Det började bra och maten var god och sällskapet trevligt. Tills plötsligt tolken och hans mamma börjar bråka, inget högljutt, men tolken kallade sin mamma lite olika saker (tydligen för att hon hade sagt något dumt om Japan eller så), som han gärna översatte till mig, och mamman slutade i tårar. Snacka om att jag kände mig något obekväm...

Efter det bar det av till ett shoppingcentrum för att Akari (en av systrarna i familjen) ville handla lite underställ (det var rea). Efter två timmar hade jag fått nog och satte mig på en bänk och väntade. Under den halvtimman eller så jag satt där såg jag otaliga familjer med barn där barnen var allt annat än gulliga... och föräldrarna bara gav efter. Jag vet, jag har inte barn, jag kan egentligen inte säga något, men lite gränser måste man väl ändå sätta. Värst var en familj där barnen (storebror och lillasyster) bråkade om pappans uppmärksamhet och ville båda hålla honom i handen. Det fortlöpte så att brorsan började slå sin lillasyster hårdare och värre för varje gång, pappan gjorde ingenting, tittade till och med åt andra hållet. Mamman försökte ändå att värja syrran från brorsans slag när hon hann fram. Förskräckligt! Men, men...

Återigen en ny vecka är i startgroparna, vi får väl se vad den har i sitt sköte.

Tjingeling!

Ps. jag lyckade nästan att vara tyst resten av kvällen igår... men Mitsuko envisades med att prata så jag var ju tvungen att svara henne... :)