Efter ett par dagar av ganska ruggigt och kallt väder har äntligen solen hittat tillbaka igen. Av med jackan och på med kjolen (även om jag har lite tjockare strumpbyxor på mig förstås, för det är lite kallt i luften). Vännerna kan inte förstå varför jag väljer att stå ute men ansiktet uppvänt mot solen när man kan vara inne... försöker förklara för dem att solen är härlig och att det gäller att ta vara på den så mycket som möjligt inför vintern. Men man kanske måste vara uppvuxen i mörka Sverige för att förstå det... eller så är det jag som behöver ta seden dit jag kommer och sky solen, för den lyser ju ändå längre här än i Sverige.

Men nej, jag ska envist ställa mig i solen och låta värmen smeka mina kinder. Kanske lyckas jag övertala någon inbiten inomhus-japan att göra mig sällskap :)

Det här inlägget kommer ett par timmar sent, typ när ni ligger och sover (kl är 03.28 i Sverige) men det blev inte av tidigare. Har ingen bra ursäkt, så jag låter bli att lämna någon :) även om det skulle vara kul att skylla allt på Fidde... :P