Om gårdagen var lite si och så har den här dagen varit raka motsatsen. Visst det var lite tjurigt när klockan ringde, precis som alltid, men det får man ju bara ta.

Men när jag satt på pendeltåget och åkte in till skolan kom det in två döva, med en hörande vän och satte sig vid mig (jag satt vid ett fyr-säte). De pratade naturligtvis, om inte högljutt, så vilt gestikulerande. Plötsligt tar en av dem fram en godispåse och bjuder sina vänner, men hon petar även på mig och bjuder mig. Mums! Sen pratade vi lite, eller jag pratade ju via den hörande vännen, men det var så gott med lite medmänsklighet och bara det faktum att människor är snälla!

Skolan var väl inget särskilt, annat än att jag vann en tävling vi hade överlägset (hi hi). Efter en trög start kom tävligsinstinkten igång och jag spurtade rejält på slutet. Det är väl "fight night"-kvällarna på tonår i Anneberg som lärt mig att kämpa för glatta livet.

Men, det var efter middagen på kvällen som den riktiga höjdpunkten kom. Mitsuko var ute och hämtade posten och gav mig ett brev (jag visste att mormor hade skrivit ett brev och att det snart skulle komma), men strax efter säger hon att jag har fått ett till. Tänk, två brev, på en måndag! Det förgyllde min kväll otroligt. E-post i all ära, men att få hålla i ett brev och läsa en mänsklig handstil på ett prasslande papper, det är det något särskilt med. Så tack till er som skickade brev, ni vet vilka ni är.

Tills nästa gång... gör något snällt mot någon som inte förväntar det, det ger glädje till båda.
Kram