Natten som var störtregnade det så mycket att jag trodde taket skulle rasa in, det dundrade som bara den. Det roliga är att ingen annan i familjen hörde det utan sov gott lyckligt ovetandes. Önskar att jag kunnat sova också, men regnet, plus att jag ätit en kaka med grädde i (utan att jag visste om det förstås) så jag hade världens magknip, plus att huvudet var så fullt med tankar som snurrade i 750 km/h gjorde att jag vred och vände mig i sängen utan sömnen som resultat. Vet inte när jag somnade riktigt men jag skulle tippa på någonstans mellan 3.30-4.30... när klockan ringde imorse var jag allt annat än villig att gå upp. Men det var ju inget val jag kunde göra, det var bara att slänga av sig täcket och försöka få morgonkylan att tvinga upp mig.

Två timmar senare bar det iväg till gudstjänsten. Men hela tiden när jag satt där tänkte jag på min säng och hur skönt det skulle vara att krypa ner igen. Kommer inte ihåg mycket av vare sig predikan eller något annat. Jag vet att vi sjöng "Blott en dag" (fast på japanska förstås), sen är det blankt. När jag höll på att somna vid kyrkkaffet sa Mitsuko att det nog var dags att åka hem. Hon är så klok ibland :)

Innan vi styrde kosan mot huset blev det en lunch på Mo's Burger, riktigt otäcka pomme kan jag säga, de var tjocka, mosiga och alldeles för salta. Blä. Och cheeseburgaren var jättetorr. Blä. Det var med ett jubel inombords som jag gick in genom dörren här hemma igen och direkt till sängen. Jag vräkte ner den rena tvätten på golvet, drog täcket över huvudet och somnade bums.

Ca två och en halv timme senare var jag redo att gå upp. Klockan är nu halv sex på kvällen och jag tänker inte göra ett smack! Ska med gott samvete låta den här söndagen gå helt obemärkt förbi.

Tingeling! Till nästa gång, sov en timme tidigare, det är sååå skönt när man vaknar upp utvilad.